Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Arkitekturen under det sengustavianska skedet - 1. Den antika smakens envälde - 2. Byggnader i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vittna även klockstaplarna både d Norrland och i sydligare landsdelar, dessa
staplar, som ofta befinnas vara lika praktiskt som konstrikt konstruerade och
som i sina växlande former utgöra högst karaktärsfulla insatser i svensk
arkitektur och i det svenska landskapet.
2.
Ett enhetligt och värdigt ordnande av Stockholms medelpunkt – slottets
omgivning i söder och norr – var fortfarande ett önskemål. Uppslag och planer
förelågo, och nya förslag och varianter framlades allt fortfarande. Palmstedt,
Desprez, Sillen, Estenberg arbetade på projekt till Slottsbackens reglering i
harmoni med slottet. Men det enda, som utfördes, var att obelisken och Gustav III:s
staty inplacerades i miljön – obelisken som medelpunkt i Palmstedts regleringsplan,
som ej blev genomförd i övrigt, Gustav III: s staty högst
verkningsfullt och osökt monumentalt inställd i sin omgivning.
Ej heller förslagen till ordnande av slottets omgivning i norr ledde till
önskvärt resultat. Norrbro blev likväl nu fullbordad i sin hela längd, och Gustav
Adolfs torg blev lyckligtvis räddat från att förstöras enligt den av Gustav IV
Adolf stadfästade plan, som gick ut på att operahuset skulle rivas och en stor
paradplats tillskapas med Gustav II Adolfs ryttarstaty som medelpunkt. Det
vidunderliga förslaget, som innebar ett upprivande av grundplanen till ett
harmoniskt ordnande av detta betydelsefulla stadsparti, var uppgjort av
hovmarskalken J. H. Munck, och uppgiften, att "ingen arkitekt eller ingeniör officer
haft del däri", förefaller fullt trovärdig.[1] Edelcrantz – fastän överintendent
och chef för konsterna – hade ingen talan. "Förstörelsearbetet" stannade
likväl vid uppsåtet, de brännande politiska frågorna gåvo konungen annat att
tänka på, och snart var hans tid ute.
De monumentalbyggnader, som ritades, hade en enkel, värdig hållning.
Estenberg komponerade för Slottsbacken en nobel romersk palatsfasad i
påfallande Desprezsk stil, Sillens amiralitetspalats för Karlskrona var en
fristående, allvarlig, helt rusticerad byggnad med den främre fasadens mittparti
insvängt i halvcirkel – en anordning, som tidigare förekommit i förslag av
Tessin och Palmstedt, senast i dennes stora slottsbacksprojekt, där två
likadana byggnader – överståthållarpalatset och en kopia därav – voro förenade
av en insvängd halvcirkelformig palatsfasad med obelisken som cirkelns
medelpunkt. En i grunddragen liknande anordning – två palats förenade av en
kolonnprydd fasad, linjerak likväl – hade han föreslagit för den monumentala
husräcka, han tänkte sig utmed Norrström från Gustav Adolfs torg väster ut.
Av detta ståtliga uppslag blev endast det Bondeska palatset utfört. Det
har i våra dagar blivit rivet, liksom det andra stora privatpalats, som tillkom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
