Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Omkring sekelskiftet. Den gustavianska konstnärskretsen - 8. Karl Fredrik von Breda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 GEORG NORDENSVAN
glädjas, då han i det nya århundradets början finner konstnären "årligen
förbättra sin arbetsmetod och med bibehållande av den flamandska koloriten icke
uraktlåta teckningen". Utan reservation kan han dock ej i längden följa Bredas
alstring. 1807 måste han upplysa allmänheten om, att dennes målningar synas
vara mera än de äro, Breda gör bilden vackrare än originalet,
karaktärsuttrycket ligger mera i yttre medel eller yttre handling än genom föreställningen
av individualiteten. Och följande år: Bredas maner är "mera lysande än sant
- allt manér är en inskränkning, ett avsteg ifrån sanningen i naturen eller
idealet".
Det tycks vara hans s. k. "andra maner", som fortfarande spökar för
an-märkarna. Åsikten att Bredas målningar ej äro annat än skisser, som fordra ett
visst avstånd för att kunna ses, har tlivit en fix idé, som ej lätt låter sig
rubbas. Breda hade likväl även under detta skede åstadkommit målningar, som
alls ej kunna kallas effektsökande eller utmanande, exempelvis porträtten av
de båda engelsmännen Mathiew Bulton och Withering, fullmogna, solida alster
av Reynolds’ skola - de båda männen sitta modell var i sin länstol, i svart
dräkt mot djupt röd bakgrund, ansiktena i full, jämn belysning äro tecknade i
säkra, klara konturer och målade med omsorg. De, som saknat jämvikt i hans
lyriska porträttkonst, borde i alla händelser ha blivit nöjda med den utveckling,
som röjer sig i hans verksamhet under det nya århundradet. Figurerna få en
mera statuarisk hållning med stora, samlade linjer, färgen samlar sig i kraftiga
motsättningar, tidens mod, herrarnas uniformer och damernas vita dräkter och
bjärt röda schalar över skuldrorna inbjuda i själva verket ej till subtila
koloristiska finesser. Kindernas rosor få i Bredas damporträtt av senare datum en
hektisk brand, och herrarnas höga ansiktsfärg blir med åren ej så litet
recept-artad. Målarpoeten kunde ej i längden undgå att tryckas ner av den karga tidens
nyktra smak.
Han var emellertid målaren på modet, mottog "varje dag illustra
modeller", levererade paradporträtt av herrar i gala och av sköna damer och
grupper av ömma mödrar med sina barn i parklandskap - bland dessa en
ståtlig familjegrupp av drottning Fredrika med kronprins Gustav och de små
prinsessorna (1807). Men i ett och annat intimt porträtt talade
målartempera-mentet sitt ungdomligt friska språk. Det finns t. ex. ett porträtt i halvfigur av
kommerserådinnan Muller, målat 1802, en bild av rubensiskt frodig välmåga och
av den fullkomligaste sinnesjämvikt, därtill absolut fritt från varje spår av "pose".
Bredas strävan att utvidga sitt område, att få pröva sin kraft på
monumentala verk hämmades av rådande förhållanden. Gustav IV Adolfs
kröningstavla kunde han ej ens påbörja av brist på lokal, och den kröningstavla,
Karl XIII i sin ordning beställde, blev aldrig fullbordad. Därom i det följande.1
1 Bredas självporträtt (1787) i Konstakademien, Kronprinsen på trähästen i
Gripsholms-samlingen. Moderns porträtt i Göteborgs museum. Porträttet av Reynolds i Konstakademien,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
