- Project Runeberg -  Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet / I. Från Gustav III till Karl XV /
96

(1925-1928) [MARC] Author: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Omkring sekelskiftet. Den gustavianska konstnärskretsen - 8. Karl Fredrik von Breda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

96

GEORG NORDENSVAN

1796 återvände Breda till Sverige. Sergel och Sundvall hade sökt locka
Wertmuller att flytta hem. I Stockholm - skrev Sundvall 1794 - finns endast
Pasch, som målar porträtt i olja och Forsslund medelmåttigt i pastell.
Wertmuller infann sig emellertid ej i rätta stunden. Breda kom i hans ställe och
intog den plats, som stod tom.

Sitt program ger han överlägset i några stämningsporträtt från åren
närmast efter hemkomsten. Där är bilden av hans fader - iklädd kappa och bred-

skyggig hatt tar den
gamle sin
aftonpromenad på stranden i
blåsväder. Det bleka,
tärda tänkaransiktet
står i kvällsdager mot
en molnfylld himmel
med en glimt av
sjunkande söl. Där
är "ett ungt
fruntimmer, som
promenerar i ett landskap"
(liksom faderns
porträtt från 1797).
"Det väl kända
fruntimret", som
Silverstolpe uttrycker sig,
den sköna
operasångerskan Teresa
Vandoni, lustvandrar
i Bellevuep arken i
sällskap endast med
sin spanska hund,
som hon bär på
armen. Hennes bleka
hy, bruna lockar och

K. Fr. v. Breda. Teresa Vandoni.
Oljemålning 1797. Nationalmuseum.

kallgula dräkt bilda verksamma motsättningar till höstlandskapets spel av
bruna, roströda och silvergrå toner. Hennes osökt statuariska hållning påminner
liksom dräktens fall Joch blomsterkransen, hon bär i sin lediga hand, om att
hon lever i den antika smakens och i natursvärmeriets tidevarv, men den
dekorativt stämda koloriten liksom den måleriska behandlingen talar minst av allt
det klassiska måleriets karga språk.

Romantikens ynglingstyp ger Breda samtidigt i några porträtt av unga man
med allvarsfull, drömmande blick, håret svallande ner över skuldrorna, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:31:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svekon19/1/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free