Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Omkring sekelskiftet. Den gustavianska konstnärskretsen - 2. De kvarlevande konstnärerna i Sverige - Karl Gustav Pilo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna krets representerade en
orkeslös, steril konst, som ej
hade något mera att giva.
Karl Gustav Pilo, f. 1711, d. 1793.
Inom den
gustavianska
målarkretsen var Pilo den äldste.
Han var sju år gammal vid
Karl XII:s död, och han
överlevde Gustav III. Då han år
1772 återkom till Sverige, hade
han i 32 år varit bosatt i
Köpenhamn, där han var kunglig
hovmålare och till sist blev
akademiens direktör. 1777 fick
han samma befattning vid den
svenska konstakademien.
Hans studier, hans
utveckling överhuvud är allt
fortfarande ouppklarad, man kan
gissa sig till hans impulser,
men med visshet vet man intet
annat än att hans vägar aldrig
fört honom till Paris, att han sannolikt besökt Tyskland och Österrike i sin
ungdom och att han visar släktskap med samtida venezianare och påverkan
av Rembrandt, så som denne uppfattades av tyska 1700-talsmålare.
Den plastiska stil hans landsmän tillägnade sig i Paris, ligger ej för Pilos
starka målartemperament. Hans styrka ligger varken i sträng teckning eller i fast
modellering, men han behärskar ett koloristiskt språk, i rikedom och klang
främmande för de övriga svenska emigranterna. Och han kan överraska med
en impulsiv, ibland rentav förbluffande karakteriseringsförmåga.
Bland ceremoniporträtt från 1700-talet äro Pilos bilder av den danska
kungafamiljen att räkna till de mest vältaliga. Frederik V i kröningsdräkt härmar
med aplomb Rigauds Louis XIV. Att detta storståtliga konterfej är förebilden
ligger i öppen dager, men varken karaktär eller kolorit har Pilo lånat av den
franske mästaren. Han har översatt solkonungens majestätiskt tunga barock i
kung Frederiks balettaktigt spralliga rokoko. Och den danske konungens typ
- de tomma fågelögonen, det överlägset inbilska draget omkring munnen -
har han fångat ännu mera fräckt och närgånget än hans kollega Saly i dennes
likaledes vältaliga porträttbyst. Som en strålande motbild till Pilos prålande
balettkung står hans drottning Louise i det stora paradporträttet på Amalienborg.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
