Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet / I. Från Gustav III till Karl XV / 39 (1925-1928) Author: Georg Nordensvan Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Omkring sekelskiftet. Konstvården

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

3.

Konstnärerna trivas ej. Då den nya regimen stabiliserats, finna sig de flesta
av dem ganska överflödiga. Konsterna - skriver Sergel till Wertmüller hösten
1794 -. "befinna sig i fullständigt förlamningstillstånd".[1] Ett år senare skriver


Lafrensen. Gustav IV Adolf till häst.
Akvarell 1799.

Sundvall till densamme: "Allt sedan salig kungens död ha konstnärerna här
ej haft något att göra, icke ens Sergel."[2]

De kvarlevande se med saknad tillbaka till tider, som varit, och jämföra
det förgångna med det solfattiga närvarande. I belysning av den oförställda
ringaktning av andliga värden, som nu råder på höjderna, växer Gustav III

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>