Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. 1700-talet. Grundlinjer och utgångspunkter - 3. Svenska konstnärer i utlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måleriska karaktär var en helt annan än Lundbergs och fast han aldrig satt sin
fot på fransk jord.
Från seklets mitt är reslusten hos våra landsmän i oavbrutet stigande. "I
främmande land vimlar det så att säga av skickliga svenska konstnärer",
rapporterar en av dem, gravören Floding från Paris 1758. Fransmännen – rika
nog att dela med sig av sin kulturs frukter – sågo gärna främlingar flockas i
Paris. De mottogos gästfritt och vänligt, upptogos som lärjungar vid akademiens
skolor och kunde till och med bli ledamöter av denna lysande institution.
Efter Lundberg voro Roslin, Hall och Lafrensen de svenskar,
som framför andra växte fast i Paris.
Roslin anlände dit 1752 och stannade till sin död 1793 –
oberäknat ett besök i hemlandet, som utsträcktes till en inbringande sejour
i Petersburg.
Han blev en ansedd, om också ej obetingat lovordad porträttör. En
epigrampoet rimmade:
"Qui a figure de satin
doit bien être peint par Roslin."
I Roslins porträttgalleri är det likväl ej endast den lysande
virtuosmässiga stoffbehandlingen, som intresserar, det är ofta även den
måleriska hållningen och den individuella karakteristiken.
Själsmålare är han knappast i högre grad än flertalet av hans franska samtida.
Men när hans modell är en tacksam typ, kan han återge honom – eller ännu
hellre henne – med en fysionomistisk skärpa, som någon gång kan vara
förbluffande.
Peter Adolf Hall var bofast parisare från 1766 till 1791. Sergel
rekommenderade honom hos Gustav III som "omotsägligen Europas främste
miniatyrmålare". I alla händelser stod han i främsta ledet. Bland denna tids parisersvenskar
var han den ende, som ej blott med skicklighet tillägnade sig vad som fanns att
lära utan som gjorde en egen och betydande insats i tidens konst. Han nådde
höjdpunkten inom sin konstart, "tryckte sin tekniks gnistrande, livliga, flotta,
kultiverade personliga stämpel på det lilla arv, han fått av fransmännen, och
P. A. Hall. Självporträtt.
Miniatyr. Paris omkr. 1780. Nationalmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
