- Project Runeberg -  Anteckningar om mitt förflutna lif /
96

(1894) [MARC] Author: Wilhelm Erik Svedelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Gymnasisttiden 1828 - 1831

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men var nu återkommen till Sverige och reste omkring i
landsortsstäderna för att måla porträtt, hvilket han gjorde, väl
icke med någon stor artistisk talang, men med mycken
förmåga att träffa likheten. Han fick god afgång på sina
porträtt, ty han målade för godt pris. Le Moine uppehöll sig i
Köping någon tid; han uppsökte mina föräldrar och blef snart
hvardagsgäst i huset. Jag såg honom, då jag var hemma
under påskferierna, och hans person gjorde på mig ett det
lifligaste intryck. Saken var den, att Le Moine var en mycket
intressantare person i ett annat afseende än genom sitt
porträttmåleri; han sysselsatte sig med religiösa betraktelser i en
starkt utpreglad mystisk rigtning; han var förfaren i den
animala magnetismen, och han var mera än detta, han var
andeskådare. Le Moine trodde fullt och fast, att han hade
besök af varelser från andeverlden. Med denna
sinnesförfattning stämde godt öfverens, att han hade sitt minne fullt af
mystiska berättelser om andeuppenbarelser o. s. v. Hela
aftonen kunde förflyta under sådana berättelser och dermed
följande förklaringar, och Le Moine hade mycken förmåga att
berätta med verklig talang. Detta blef nu något för mig att
höra på. Jag slukade hvarje ord med glupskaste begärlighet.
Le Moines berättelser och tal blefvo icke utan inflytelse på
mitt sätt att betrakta de öfversinliga tingen, ehuru jag aldrig
blef någon bestämd anhängare af hela hans lära. Men han
var en fullkomligt ärlig man och talade af öfvertygelse.

*



Det ena året går in på det andra. Fortsättningen af min
bekantskap med Le Moine hör både till hösten 1830 och
våren 1831. Jag hade sett honom, jag hade hört honom i
familjekretsen, men nu blef min bekantskap med honom ett
umgänge på två man hand eller, noga sagdt, på tre, ty han
var nu åtföljd af sin dotter, ett ungt fruntimmer om tjugu
års ålder, således ingalunda jemnårig med mig; hon var sex
år äldre. Le Moine hade nu slutat måla köpingsbor, han
målade nu vesteråsbor. Jag återsåg honom under
lästerminerna i Vesterås, och jag hemsökte honom med täta besök,
hvilka han icke ogerna mottog. Jag satt ofta hos honom hela
aftonen. Vi utgjorde en ganska egendomlig liten sällskapskrets,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:29:57 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svedelif/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free