2 §. Hwar som tager annans swin för lega, skaffe dem åter eller gälde det de wärde woro, då de togos emot. Gitter han wisa, att de af sot dött, eller förkommit af annan händelse, och finnes han ej hafwa warit der wållande till; ware saklös. Samma lag ware, der boskap för lega till bete eller foder tages.
3 §. Löpa swin ur en skog i annan, som ej ligga samman; säge då skogsegaren första och andra gången honom till, som swinen eger, att taga dem bort och hålla dem derifrån. Finnas de der sedan; då må skogsegaren dem upptaga, och låte goda män pröfwa hwad för dem betalas skall, der dem begge ej derom åsämjer.
4 §. Släpper någon med wilja swin å annans ollonskog, som inhägnad
är; hafwe dem till skogsegaren förwerkat. Komma swin, eller annat fä,
som ollon äter, annorledes der in; gånge derom som i 9 Kap. urskildt
är. Warda swin dräpne, eller slagne; då bötes, och gäldes de åter, som
om annat fä i 22 Kap. stadgas.
