Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några blomstrens hemligheter...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Några blomstrens hemligheter...
Två vårar, två somrar, två höstar har jag vandrat
i Lunds botaniska trädgård; ifrån snödroppens första
försök att med sin egen livsvärme bekämpa snödrivans
köldblandning till tidlösans att med sina om blåfrusna
händer erinrande blommor smälta höstens barfroster.
Denna trädgård har lärt mig mer än andra dylika,
emedan nästan all ordning här saknas; åtminstone
synes frånvaron av system och klassificering ha
bevarat karaktären av ett stycke natur åt denna
inhägnade lustgård, där växterna även fått behålla något
av sin personlighet, sina tycken, böjelser och
liebhaberier. De som trivas på stenören ha fått bo
tillsammans frånsett klass, ordning, familj. De som älska
vattnet få råkas vid bäcken eller dammen, de som
dyrka solen få fritt land, och mörkrets vänner ha
fått skuggan. Det finns icke blott frihet, utan även
skönhet och vad mer är barmhärtighet i detta paradis,
där de tysta, tåliga, lidande vännerna få stå, stilla, i
regn och blåst, i hetta och köld, att utvänta sitt öde,
sin födelse, tillväxt och död! – här dock på ett för
var och en minst obehagliga sätt.
Aldrig har jag i levande bild sett bekräftad
Jussieu’s bekanta sats: att växterna icke äro utvecklade
i en kedja utan att det hela är ett nät. Och hittills ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
