- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 27. Prosabitar från 1890-talet /
666

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På kyrkogården

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

666 PROSABITAR FRÅN 1890-TALET

»Ett organiskt väsende hämtar oupphörligt uti
omgivande ting de nya molekyler, som övergå från
ett tillstånd av död till liv... Om blott en av dessa
molekyler ville berätta oss sin historia... Lika länge
som jorden varit till - skulle den då kanske säga
- har jag haft besynnerliga resor att göra, må ni
tro. Jag har varit grässtrå, därefter har jag, åter
försatt i frihet, uppsugits av en mäktig ek, blivit
ollon och så - o ve! - uppätits, av vad för slags
varelse... jag har nedsmutsats för att göra en
vidlyftig resa; en matros har digererat mig, därefter
har jag blivit lejon, tiger, valfisk, sedermera givits in
som medicin åt en bröstsjuk flicka, och så vidare.»

Det är J. Rambosson, som i sin bok »Légendes
des plantes» på detta vis ger mig rätt i mina
spekulationer över förvandlingens kretslopp. Och då jag
går förbi Banvilles grav, frågar jag mig själv, varför
den avlidne skaldens vänner ha planterat rosor och
jasminer där. Om detta var den hädangångnes vilja,
visste han väl av, att likgifterna lukta ros, jasmin
och mysk? Jag förmodar han ej gjorde det, men jag
är böjd att tro, det vi äro som mest lärda i de sköna
ögonblick, då vi äro mest ovetande.

För övrigt, varför sätter man så mycket
blommor på gravar? Blommorna, dessa levande-döda,
som föra ett stillasittande liv, utan att göra motstånd
mot några angrepp, som lida hellre än att göra någon
illa, som härma den köttsliga älskogen, föröka sig
utan strid och dö utan klagan, överlägsna varelser,
vilka ha förverkligat Buddhas dröm om att icke
eftertrakta någonting, fördraga allt, försjunka i sig själva
ända till frivillig medvetslöshet.

Är det av detta skäl som Indiens vise efter-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:34:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/pros1890/0600.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free