Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nutidens guldmakeri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
340 PROSABITAR FRÅN 1890-TALET
tyngdlagarne. Cyankalii-metoden blev för dyr och
införandet av klorsvavlan blev en revolution med
åtföljande av millionbolag. Klorsvavlan synes här
bidraga till guldökningen och Tiffereau söker nu utvinna
guld genom vanliga järnhaltiga lerors behandling med
klorsvavla,
Det är en gammal oriktig mening, först att guld
endast löses i kungsvatten, sedan att guld ej löses
av salpetersyra. Guld löses allt efter sin konsistens i
minst femtio lösningsmedel, däribland en enkel syra:
selensyran. Förr undveko guldsmederna kungsvattnet
och ersatte det med koksalt, salpeter och svavelsyra.
Numera löser man guld i kopparvitriol och
under-svavelsyrligt natron tillsammans och fäller ut med
svavelnatrium.
Fint fördelat guld löses av salpetersyra enbär,
och av kokande saltsyra enbär. Det duger således
ej bestämma guldets närvaro eller frånvaro genom
att på pantlånarevis sätta en droppe salpetersyra på
ett fint guldprov.
Med dessa förutskickade anmärkningar övergår
jag nu till mitt guldmakeri.
Utgångspunkt:
Om man löser guld i kungsvatten och avdunstar
får man guldklorid, som löst i vatten är en gul vätska,
vilken otroligt liknar en svag lösning av kromsyrat
kali.
För att återfå det sönderdelade guldet häller jag
guldlösningen i en lösning av järnvitriol.
Framställande den berättigade frågan: varför
järnvitriol för att återfå guldet, kom jag att
sammanställa följande fakta:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
