Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fasciculus III. Tankar om luftens och vattnets sammansättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ANTIBARBARUS 169
Kvävet kan därför ej uttagas ur luft med
kvarlämnande av syret.
Det uppgives att man får ammoniak om man slår
starka elektriska gnistor genom luft, och ett alkali
är närvarande, men var vätet skall tagas ifrån, då
ammoniak är väte-f-kväve, N H, upplyses ej.
Sannolikt måste luften vara fuktig. Men är den fuktig, då
är vattengas där och då är kvävet ej mer ensamt, ej
ensammare än på tu man hand med alkaliet. Andra
uppgifter äro, att ozon alltid uppstår vid elektriska
slag genom luft. Mig har kvävet alltid förekommit
så misstänkt, så oåtkomligt, så hypotetiskt, och i
luften i synnerhet, så besvärligt, nästan överflödigt,
att jag antingen skulle vilja ha bort det eller
åtminstone ha sönder det och se hur det ser ut inuti.
Det har också länge varit ett trätofrö.
DAVY trodde (1809) att vätet var den första,
ammoniaken den andra, och kvävet den tredje
oxidationsgraden av samma metall.
BERZELIUS (1810) menade att ammoniak höll 50
procent syre och att kvävet var oxiden av en
hypotetisk radix, som han kallade nitricum.
SCHÖNBEIN trodde sig ha sönderdelat kvävet i
väte och ozon.
Jag skall försöka stödja SCHÖNBEINS mening ett
ögonblick, emedan den synes mig tala mest för en
homogenitet i vattnets och luftens sammansättning,
dock förbehållande mig strykningar.
Luft= Vatten:
Syre-Väte (+Ozon?) Syre-Väte
^ ^.
Kväve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
