Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opus 3. Spök-sonaten - 2:o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GUBBEN.
Nej! Inte ungdomen! Den skall förskonas...
Alla sitta nu i en krets stumma.
ÖVERSTEN.
Får vi ta in teet?
GUBBEN.
Vad skall det tjäna till! Ingen tycker om te,
och därför ska vi inte sitta och hyckla.
Paus.
ÖVERSTEN.
Ska vi konversera då?
GUBBEN
långsamt och med pauser.
Tala om väderleken, som vi känner, fråga hur
vi mår, som vi vet; jag föredrar tystnaden, då hör
man tankar, och ser det förflutna; tystnaden kan
ingenting dölja... vilket orden kan; jag läste
häromdan att språkens olikhet verkligen uppkommit hos
de vilda folken i avsikt att dölja stammens
hemligheter för de andra; språken äro således chiffer, och
den som finner nyckeln, han förstår alla världens
språk; men det hindrar icke att hemligheter kunna
röjas utan nyckel, och särskilt i det fall att
faderskapet behöver bevisas, men bevisning inför domstol
det är något annat; två falska vittnen utgöra full
bevisning däruti de ense äro, men på sådana
expeditioner jag åsyftar, tar man inga vittnen med sig,
naturen själv har nedlagt hos människan en
blygselkänsla, som söker dölja det som skall döljas; dock
vi glida in i situationer utan att vilja det, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
