- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 20. Bland franska bönder /
119

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Autopsier och interviewer. - Första kapitlet: Franche-Comté

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

AUTOPSIER OCH INTERVIEWER 119

ändade kompositioner och bofinkens alltid populära
men väl kortfattade lilla chansonette.

Skogen glesnar och vi sänka oss ner igen till
la Loue’s floddal, men för att åter på allvar bestiga
Jura efter några minuters paus vid Mouchard, där
ännu ett andra lokomotiv spännes för. Hög och
brant som en fästning, med dess svarta, bruna och
vita skikt i strängt vetenskaplig ordning, stiga Juras
väggar upp såsom byggda av förhistoriska murare.
Den liknar en kolossal ruin, på vilken skogens träd i
klimatologisk ordning slagit sig ner, med frön hjälpta
upp i höjden av vinden och fåglarne. Längst ner på
fotens sluttning står vinet nyputsat på den bruna
jorden (dogger) och dess unga skott äro ännu
skyddade av halmkärvar mot nattfrosten. Vetet är
sparsamt i fruktträdsregionen, där ännu bok och ek finna
sig. Lokomotiven pusta av ansträngning och det
rasslar i tåget, som gör sin bergbestigning genom
vingårdarne, vilka snart ligga nedanför med
millioner av sol och regn vitblekta käppar liknande en
spjäljalusi. Men nu vidgas också utsikten. I väster
blånar Cote d’Or som en aftonsky, bakom vilken
solen sjunker. Doubs och Saönes poppelbeklädda
floddalar sträcka sig ner åt Chalons-sur-Saone, åt
Måcon, såsom en dimma, ur vilken i fjärran synes
ett vitt, långt streck, som kanske är lokomotivröken
från Lyontåget.

Vi äro uppe på platån och gå in i berget och
därmed är sista skymten av la belle France
försvunnen.

Ekarne äro outslagna, bokarne stå brungula, det
kännes friskt i luften som en marsdag; fruktträden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:32:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/franbond/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free