Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KURT.
»De veta icke vad de göra.» Hur många gånger frågade jag icke dig, om han visste vad han gjorde. Och du trodde icke han visste det! Alltså, förlåt honom!
ALICE.
Gåtor! Gåtor!... Men tänk att det är frid i huset, nu! Dödens underbara frid! Underbar som den högtidliga oron då ett barn kommer till världen! Jag hör tystnaden... och jag ser spåren i golvet efter vilstolen, som drog bort med honom. - Och jag känner, att nu är mitt liv slut och jag börjar gå mot förgängelsen!... Vet du, så eget, löjtnantens enkla ord - och han är ett enkelt sinne - förfölja mig, men ha nu blivit allvar. Min make, min ungdoms kärlek - ja, skratta? - han var en god och en ädel man - likafullt!
KURT.
Likafullt? Och en tapper - så som han stridde för sin och de sinas existens!
ALICE.
Vilka bekymmer! Vilka förödmjukelser! Som han strök över - för att kunna gå vidare!
KURT.
Han var en förbigången! Det säger mycket, Alice, gå dit in!
ALICE.
Nej! Det kan jag inte! Ty medan vi talat här, har hans ungdomsbild trätt upp för mig - jag har sett honom, jag ser honom - nu, som då han var tjugu år!... Jag måtte ha älskat den mannen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
