Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Påsk. Andra akten. Långfredag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
endast handlat tanklöst... Det var rätt åt mig!
Varför tvivlade jag!
BENJAMIN.
Men i morgon kommer han, som vill ta möblerna.
ELEONORA.
Han må komma! Och vi få gå ut! Ifrån alltsammans...
alla gamla möblerna, som far hade samlat åt oss,
och som jag sett, sedan jag var litet barn! Ja, man
skall inte äga något, som binder en vid jorden. Ut
på de steniga vägarne och vandra med såriga fötter,
ty den vägen leder uppåt, och därför är han mödosam...
BENJAMIN.
Nu plågar du dig igen, Eleonora!
ELEONORA.
Låt mig!... Men vet du, vad jag svårast skiljs
ifrån? Det är pendylen, där! Den var med när jag
föddes, och den har mätt ut mina timmar och dagar...
[Hon lyfter pendylen från bordet.]
... Hör du han pickar som ett hjärta... alldeles
som ett hjärta... och han stannade på timman, när
farfar dog, ty han var med redan då! Ajö, lilla ur,
må du snart stanna igen!... Vet du, att han brukade
forta sig, när vi hade olyckan i huset, alldeles som
om han ville komma över det onda, för vår skull,
förstås! Men när det var ljusa tider, så saktade
han för vi skulle få njuta dess längre. Det var den
snälla klockan! Men så hade vi en elak... den får
hänga i köket nu också! Den kunde inte lida musik,
utan så fort Elis spelade på pianot, så började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
