Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Påsk. Första akten. Skärtorsdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att samma svarta flor skall ligga över
dem som över naturen och livet härnere alltsedan
den dagen ...
[Pekar på länstolen som nu ligger i skugga.]
Ser du, nu har solen gått bort!
KRISTINA.
Kommer igen, och då för att dröja längre!
ELIS.
Det är sant; dagarne ökas och skuggorna förkortas.
KRISTINA.
Vi gå mot ljuset, Elis, tro mig.
ELIS.
Ibland tror jag så, och när jag tänker på det
förgångna och jämför med det närvaranda, så är jag
lycklig. I fjor, då satt du ju icke där, ty då hade
du gått ifrån mig och brutit förlovningen! Vet du, att
detta var det mörkaste av allt. Jag bokstavligen dog,
bit för bit; men när du kom igen - levde jag. Minns
du varför du gick?
KRISTINA.
Nej, det minns jag icke, och nu förefaller det som om
ingen orsak fanns. Jag kände bara en maning att gå;
och så gick jag, som i sömnen. När jag såg dig igen,
vaknade jag och var lycklig!
ELIS.
Och nu gå vi aldrig mer, ty gick du nu, då dog jag på
allvar!... Där kommer mor! Säg ingenting, skona henne
i hennes inbillade värld, där hon lever och tror,
att far är en martyr, och alla hans offer äro skälmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
