Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Påsk. Första akten. Skärtorsdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stugan står där i ordning, som den stod i vår
barndom; lindarna stå kvar, ökstocken ligger under
strandpilarne... O, att det vore sommar, så att jag
finge bada i sjön! Denna familjens vanära har lagt
sig över min själ och kropp, så att jag längtar efter
en sjö att få tvätta mig i.
KRISTINA.
Har du hört något från syster Eleonora?
ELIS.
Ja, den arma, hon är orolig, och hon skriver brev, som
slita sönder mig. Hon vill ut och hem naturligtvis,
men anstaltens föreståndare vågar icke släppa henne,
ty hon begår handlingar som leda till fängelset. Vet
du, att jag känner samvetskval ibland, de allra
förfärligaste, därför att jag röstade för hennes
intagning.
KRISTINA.
Min kära vän, du förebrår dig ju allt, men i detta
fall var det ju en välgärning att hon fick vård,
den olyckliga.
ELIS.
Det är sant vad du säger, och jag tycker nog det är
lugnare som det är. Ja, hon har det så bra hon kan
ha det! Och när jag tänker på huru hon gick omkring
här och beskuggade all tillstymmelse till glädje,
hur hennes öde tryckte ner oss som en mara, pinade
oss till förtvivlan, så är jag nog självisk känna en
lättnad som liknar glädje. Och den största olycka
jag nu kan tänka mig, vore att se henne träda inom
dessa dörrar. Så usel är jag!
KRISTINA.
Så mycket människa är du!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
