Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RAMUNDEBODA
lösare än vad denna mur tyckes antyda. Det vitkalkade
gravkapellet vilar på murlämningar därav, och i nordlig riktning sträcker
sig en lång, låg höjning i marken genom den gröna hagen
utanför kyrkogårdsmuren nästan ned till sjöstranden. Den gömmer
husgrunder och rester av gamla stentrappor allt som är kvar av
de gamla klosterbyggnaderna. Kanske voro de fromma bröderna i
färd med att reda sin gärning ett värdigare hemvist, när
reformationen sopade bort dem och deras planer. Och så blev muren
stående, ofullbordad. I förbigående kan nämnas, att S:t
Antonius-bröderna i Ramundeboda dock fingo ett par nådaår. De
tillstaddes år 1527 att under 12 veckor på vintern och 8 veckor på
sommaren draga omkring för att under Guds rena ords predikande
förvärva sitt uppehälle — »enär inom kort tid inga härbärgerare
kunna förordnas, som så lämpliga äro att förestå denna tunga,
som S:t Antonii bröder». Nådatiden vart dock kort. Ett par år
senare måtte andra »lämpliga härbärgerare» ha hunnit förordnas,
ty då indrogs klostret.
Ett stenkast öster om nämnda byggnadsrester finnas även
lämningar av en gammal byggnad: en källare med halvt instörtat
tunnvalv. Den utgrävdes år 1912, varvid mynt påträffades såväl från
medeltidens slut som från därefter följande konungar t. o. m.
Karl XII. Man förmodar att detta är återstoden av ett gammalt
härbärge från klostrets tid, som överlevat detta.
Men låt oss återvända till kyrkogården: Klostret var första
kapitlet i dess krönikebok. Nästa börjar vid någonting, som ser ut som
en med järnhuv övertäckt gammal brunn, mitt på en konformig,
av en ligusterhäck omgiven plan inne på kyrkogården. Här låg
under århundraden församlingens träkyrka, tills den vid sista
sekelskiftet flyttades en halv mil bort, till Laxå stationssamhälle.
Häcken markerar dess konturer.
Vi lyfta på plåthuven, ögat mötes av en gammal förnämlig
gravsten, som fordom legat infälld här i kyrkans golv. Dess latinska
inskrift lyder i översättning: »Här vilar den ädle herren Anton
von Boij och hans ädla maka fru Magdalena Cojett, i väntan på
de rättfärdigas uppståndelse.»
Om herr Anton von Boij var särskilt rättfärdig vet jag inte, men
tecken tyda dock på att han var en attvartig och vidsynt herre.
Och säkert är att han var en driftig och framgångsrik företagare.
Han och hans fader Anders Boij voro ett slags bygdebrytare
häruppe. I de dittills orörda Tivedsskogarna anlades av dem
talrika masugnar och hammarsmedjor. Detta var under senare
delen av 1600-talet — von Boij avled 1710. Deras verk lever kvar
den dag i dag är — om än under annan gestalt än fordom.
Laxå och Aspa bruksföretag härstamma i tämligen direkt nedsti-
318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
