Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LA LEUFVÉN
fanns någon möjlighet att komma fram utan klättring
uppför de lodräta stränderna och vi inte, i likhet med
postbudet, kunde skjuta upp vår färd tills Sannaren blev klar
för sjöfart.
Första biten gick ju också bra, men sedan började det bli
allt sörjigare och mitt ute på sjön verkade det alldeles öppet.
Vi sjönko ned mer och mer, och när vattnet började gå över
pjäxorna, närma sig knäna och till och med stiga över dem
kändes det en smula oroligt, i all synnerhet som vi inte kunde
få något ordentligt fäste för stavarna. Vi sade ingenting till
varandra men sneglade då och då mot den öppna vaken
bredvid oss, och utan att visa det hade vi båda en känsla av att
det här kunde sluta illa. Vi spände upp remmarna på
ryggsäckarna för att hastigt kunna kasta av dem om det värsta
skulle inträffa. Men med varje steg hoppades vi på bättre och
fastare is och det var ju inte heller någon idé att vända om,
då vi kommit så långt.
När vi efter en oerhört dryg kilometer äntligen voro över
det värsta och isen verkade relativt säker, drogo vi en
lättnadens suck. Men ännu hade vi nästan en mil kvar innan vi
voro framme och kunde torka våra kläder. Ungefär
halvvägs passerade vi Raukasele och voro inte sena att begagna
tillfallet att ta en uppiggande kafferast hos en där bosatt
lappfamilj. Kvinnfolken, förresten ovanligt glada och trevliga, voro
ensamma hemma, då deras män lågo borta och vaktade
renhjorden.
Men då vi satt Raukasjö som dagens mål fingo vi inte slå
oss till ro här, hur frestande det än var, utan voro tvungna
att bryta upp och fortsätta. Efter att ha löpt några kilometer
kommo vi ner på Raukajaure, och när vi sågo de norska
fjällen med Sipmege längst i norr belysta av solen, tyckte
vi att vi fingo full ersättning för de utståndna vedermödorna
på Sannaren. Då vi även på något avstånd upptäckte
gårdarna i Raukasjö, gjorde vi oss ingen brådska utan njöto i
djupa drag av den stämningsfulla kvällen.
Det var ingen svårighet att få logi i Raukasjö trots att man
på flera ställen under vägen framkastat tvivel om den saken
286
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
