Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRANDHUGG FRÅN OST KUSTBANAN
En prima järnväg får inte spara på gruset. Det duger inte,
att den utsätter sig för en sådan fatalitet som en liten
nybyggd järnvägslinje en gång gjorde. Statens kontrollant kom
för att titta på anläggningen, innan den skulle invigas för
sitt ändamål. Sedan han synat det hela, ruskade han på
huvudet och sade: »Det förefaller mig, som om ingenting
annat här skulle vara grusat än förhoppningen om banans
snara öppnande!»
På en järnväg skall man helst inte fara på tåg. Utan om
möjligt per motordressin och företrädesvis med banans
mäktig chef som ciceron och ledsagare. Har man en gång
prövat denna fortskafiningskombination, må det vara ursäktat
om man sedan tänker med ovilja på både tåg och bilar. I
en motordressin har man bilresans alla behag och inga av
dess obehag. Inga gropiga vägar, intet damm, inga hetsiga
omkörare, inga sura framförkörare, ingen maximihastighet^)
och inga oväntade möten. Skall man mötas sker det
punktligt och städat inför allas ögon på en järnvägsstation. Men
man bör helst passa tiden — framför allt om man är
motor-dressinen.
Att färdas i en motordressin föder en angenäm känsla av
suveränitet. Inte bara över järnvägslinjen inklusive alla
stationssamhällena utan också över naturen och tiden. Jag
förmodar, att en suverän också kan ha sin lilla nervositet.
Åtminstone hade vi vår. Den bestod i en intensiv motvilja
mot att ha tåg framför oss i uppförsbackar. Och orsaken?
Jo, att tåget plötsligt skulle kunna tappa en eller ett par
fullastade järnvägsvagnar ner på oss. Annars var allt
fullkomligt.
Vi började egentligen vår dressinfärd redan i Uppsala. Men
då resan i första hand skulle ägnas åt Norrlands södra
kustlandskap agerade vi expresståg genom Upplands slätter och
småkuperade backmarker, förbi dess skogsbackar, åkrar och
hagar, gravhögar, torpstugor, gårdar och slott, en natur, som
väl just ingen vill ta på sitt samvete att beskriva som »verkligt
naturskön» men som en upplänning älskar med hela kärleken
till hemmalandskapet. Det skulle varit lockande att uppliva
269
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
