Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STEN SELANDER
har bara flyttat några steg ner till Allmänna gränd. Här
har alldeles självfallet det folkliga Tivoli vuxit fram, som
vi nu hålla på att få: även i sina modärnaste varianter är
det stockholmska lättsinnet alldeles för traditionsbundet att
vilja överge sin klassiska mark.
Delvis är det nog denna sin karaktär, Djurgården har att
tacka för att den på ett alldeles särskilt sätt betraktas som
Bellmansdiktens hemvist. Bellman fördelade ju i
verkligheten sina gracer ganska opartiskt mellan alla de platser, där
det fanns musik, flickor och näringsställen, d. v. s. hela
Stockholmstrakten, från Stan mellan broarna och Söder till
Mälarstränderna, Norra Djurgården och Haga. Men för
folkfantasin är det som sagt nästan endast på Södra
Djurgården, som hans skugga skymtar. Numera finns där väl
knappast mer än ett autentiskt Bellmansminne, Mjölnargården
och Gröna lund; de många, som sörjt över det hårda öde,
Bellmanseken vid Hasselbacken undergått, kunna däremot
i någon mån trösta sig med att bara en ytterst osäker
tradition förbinder den med Carl Michael. Men
Bellmansmil-jön i stort har nog bevarats bättre här än någon annanstans,
kanske med undantag för Haga. Breda gatan har säkert
förändrats föga sedan Fredman och Movitz där vandrade sin
musikaliska och vingliga stråt. Och framför allt är ju
Djur-gårdsnaturen alltjämt densamma som när den famnade
Bell-mans underbara pastoraler. Häggarna och slånsnåren blomma
inte i lika slösande rikedom som då, och nymferna ha inte
längre röda klackar och blommiga sidenkjolar; men samma
sol lyser över samma ekar och gröna grässlänter, samma
ulliga sommarmoln länsa in från Saltsjön, och samma
musik spelar i oroliga vatten och oroliga människohjärtan.
Också på annat sätt är svensk dikt förbunden med
Djurgården. Strindberg, den andra stora Stockholmsdiktaren, är
visserligen mer sällan på besök söder 0111
Djurgårdsbrunnsviken; han hörde förr hemma i den hårdare, mer
söndersplittrade och disharmoniska naturen på Norra Djurgården,
som då och då, låt vara ofta i de sällsammaste
förklädna-der, dyker upp i hans verk. Lagårdsgärde är säkert den
266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
