Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THORSTEN ORRE
mot sjön och slänger en fräsande kaskad på grannen föröver.
Men även om kanoterna äro små och ej se mycket ut bland
vågorna, så äro de säkra i sjön. Vi gunga tryggt vidare.
Molnen driva och ibland skymmes solen. Då och då
kommer en körare från norr och ilar fram som ett mörkt
vatt-rat skynke över den gropiga sjön. När den når oss, vill den
gärna pressa kanoterna ur kurs, men akterpaddeln vet hur
det skall tas, och det bär alltjämt snörrätt framåt.
Det tjocknar i norr. Molnen hopa sig, solen gömmer sig
allt oftare och byarna komma tätare. Skall det bli oväder?
Rapporterna ha visserligen talat om frisk byig vind och
enstaka skurar, men mest skulle det vara uppehållsväder. Nog
för att man kan rida ut ett rätt ordentligt oväder i en
kanadakanot, om det är säkra armar vid paddlarna, men det är
trevligare med sol och vackert väder, helst som man skall ligga ute.
Vi sträva på. Det har blivit ganska mörkt borta i norr.
Det har vuxit fram en grå rörlig vägg från skyarna rätt ner
i sjön. Den kommer emot oss i god fart, och där den rör
vid vattnet fräser det och kokar.
Det kommer att bli en kraftig skur, men den går nog snart
om. Regnkapporna ligga ej till hands, det var ju så vackert
väder när vi startade. Det har sina sidor att i en hast få
fram dem och kränga dem på sig i de ranka kanoterna och
den gungande sjön. Skola vi ta blötan som vi äro? Det
kan vara lika bra att gå i land, så nära som vi egentligen
äro. Blott några tiotal meter ifrån fräsa vågorna uppför ett
stycke fin sandstrand.
Ett kraftigt spadtag med akterpaddeln, kanoterna gira
lydigt och snabbt, inom några ögonblick skrapa de mot
sanden och inom mindre än ett ögonblick ligga de kullstjälpta
på land över bagaget, regnkapporna äro framdragna och vi
sitta skyddade under de täta granarna, när störtskuren
sjungande och smattrande drar fram över oss. Den går förbi
på några minuter. Vi ordna bagaget, som i hastigheten blivit
något omkastat, och sticka till sjöss igen. Solen skiner åter
varmt och skönt, vinden fläktar friskt och det är en fröjd
att gunga fram mot vågorna.
246
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
