Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÅ SÅ G M A N S V E K 1 G K U X D E K 1 5 0 0- O C II 1 6 0 0 - T A I. K N
Ur Erik Dahlberghs Suecia antiqua et hodlema.
Landsvägsparti från Kinnekulle. På 1600-talets smala och ojämna vägar, som bäst
ägnade sig för ridande och gående, tog man sig mödosamt fram med de tunga,
fler-spända karosserna.
Vid de allmänna stråkvägarna skulle taverner — en senare
lids gästgivargårdar — upprättas; till dessa hörde stuga,
sömnhärbärge och stallrum. Men först vid mitten av 1600-talet
stadgade sig gästgiverirörelsen här i landet och bönderna
befriades definitivt från friskjutsning, men hade
fortfarande skyldighet att mot betalning skjutsa de resande, när
gästgivaren ej kunde göra det, den s. k. håll- eller
reservskjutsen.
De stora i landet och köpmännen, som lågo på regelbundna
köpmansfärder, gjorde avtal med personer bofasta på deras
stråkvägar, s. k. härbärgeshusbonde eller härbärgeshustru.
Ofta stodo gäster och värdar i vänskapligt förhållande till
varandra och gästerna ihågkommo sina värdar i testamentet.
— Tillfälliga resenärer fingo nöja sig med vad som bjöds
hos präst och bonde eller i gästgivargården.
Katolska kyrkan hade alltid varit intresserad av goda vägar
och goda härbärgen, ty möjligheten att besöka sockenkyrkan
på söndagen och vallfartsorterna inom och utom landet fingo
ej äventyras. Kyrkan behövde dessutom som internationell
institution goda förbindelser med utlandet för sina ämbetsmän
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
