- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1930. Närke /
12

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en tanke på att ingripa i denna lokala självstyrelse. I själva
verket stödde de sig ofta på bönderna, när det gällde att
bekämpa adeln, som botade att bli för mäktig.

Sedan urminnes tid har den svenske bonden ägt sin jord.
Samma släkt har under många århundraden besuttit den gård,
där dess avkomlingar ännu bo. De forntida gravkullar, som
ofta ligga tätt intill den nutida gården och som kanske äro
1000—1500 år gamla, gömma med all sannolikhet ej sällan
stoftet av just den nuvarande ägarens förfäder.

Sveriges riksdag skall år 1935 fira femhundraårsminnet av
sin tillvaro. Bönderna, liksom andra representanter för de
bredare folklagren, ha alltid varit valbara till vår
riksförsamling. Det är också i full överensstämmelse härmed som
demokratien, i ordets vidaste bemärkelse, genomförts i Sverige.
Ett karakteristiskt drag hos svensken är, att han har känsla
för konsekvens i sitt handlande. »Har man sagt A, får man
säga B», är ett ordstäv bland oss. Jag tror därför, att man
lugnt kan säga, att demokratien ingenstädes blivit genomförd
på ett mera systematiskt sätt än hos oss.

Allt sedan reformationen har det varit sed, att prästerna
då och då anställde förhör för att pröva sina församlingsbors
kristendomskunskap. Vid dessa husförhör tillfrågades alla
utan hänsyn till person. Svaren protokollfördes, och dessa
protokoll finnas fortfarande i behåll. Man skall där ofta linna,
att de betyg, som gåvos den adlige godsägaren eller
storbonden, voro mycket sämre än lagårdspigans eller drängens.

Med allt vad jag nu sagt i minne bör det icke förvåna
någon att höra, att vårt folk, och särskilt bondeklassen, är en
stolt ras, självständig och litet enveten samt föga villig att
taga råd av andra. Vid en hembygdsfest i Dalarna, ett
landskap, där bönderna äga praktiskt taget hela den brukade jor-

12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:05:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1930/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free