Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sonetter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
110.
Ack, det är sant, jag svärmat här och der
Och gjort mig sjelf till narr för andras frågor;
Jag sålt för godt köp, hvad mig dyrast är,
Och gamla synder födt med nya lågor.
Ja, det är sant, att jag har blickat snedt.
På sanningen, — och dock, vid himlens makter,
Den irringen mitt hjerta ungdom gett:
Jag lärde känna dig i syndens schakter.
Nu är det slut, — tag du din makt igen!
Min hunger tänker aldrig mer jag sätta
På nya prof, ej fresta gammal vän, —
En gud i kärlek, min långt, långt för detta.
Du, näst min himmel bäste, gif mig tröst
Invid ditt rena, kärleksfulla bröst!
—
111.
O, för min synd Fortuna du förkättre,
Som skulden för mitt lösa lif jag ger;
Ty hon åt mig ej funnit något bättre
Förvärf än ett, som alstrat rått manér.
Derför mitt namn ett fult brännmärke stinger,
Och derför min natur är rent förödd
Och fläckad af sitt värf, som färgarns finger. —
Så önska medlidsamt mig på nytt född!
Och som en tålig sjukling skall jag tära,
Hvad ättiksurt du mig mot smittan ger;
Ja, dubbel späkning vill som straff jag bära,
Och utan min allt bittert svälja ner.
Tyck synd om mig, och, fast jag hårdt fått sota,
Din miskund är tillräcklig att mig bota.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
