Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sonetter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
102.
Min kärlek styrkts, fastän den tycks försvagas,
Den mindre syns, men flammar dock ej kallt.
Den kärlek kan för handelsvara tagas,
Som ropas ut af egarn öfver allt.
Ung var vår känsla och ännu i våren,
Då jag den helsade med sång och glam,
Som näktergaln i sommarns början slår en
Förälskad drill, men tystnar längre fram.
Ej så, att sommarn vore mindre ljuflig,
Än då han sjöng och natten hörde på;
Men från hvar gren hörs sången se’n okuflig,
Och hvad som vanligt blir, ej roar så.
Derför som han ibland jag styr min tunga,
Att ej dig trötta med att evigt sjunga.
—
103.
Ack, huru fattig är min sånggudinna,
Trots sådant fält att breda ut sin glans,
Med stoft; som, naket, mera pris kan vinna,
Än om dertill jag lagt min bästa krans.
O, tadla ej, om jag ej mer kan skrifva!
Se i din spegel, skåda dina drag:
Det öfvergår, hvad fantasin kan gifva,
Det gör mig ledsen, och min vers blir svag.
Det vore synd att söka bättra på
Och, hvad som förr var vackert, dock förstöra;
Ty mina verser ej till annat trå
Än att för dina gracer redo göra.
Och mer, långt mer, än vers kan ge igen,
Din spegel visar, då du ser i den.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
