Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sonetter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
96.
En säger, att ditt fel är ungdomsbrusning,
En ann’, att ditt behag är ungdomsskämt.
Med båd’ behag och fel du verkar tjusning
Och till behag förvandlar felen jemt.
Liksom den lumpnaste juvel får värde,
Om på en drottnings finger sist den kom,
Så blifva ock de villor, dem du närde,
Till rätt och sant förbytta småningom.
Hur många lam skulle ej vargen plocka,
Om mot ett lams sin blick han bytte ut!
Hur många hjertan skulle du ej locka,
Om all din makt du brukade till slut!
Dock gör ej så; jag älskar dig så mycket,
Att ock ditt goda namn är med i tycket.
—
97.
Hur vinterlikt har lifvet ej sig tett
Uti skilsmessans dar, du årets klarhet!
Hvad köld jag känt, hvad mörka dar jag sett,
Och öfver allt Decemberfrost och barhet!
Dock var det sommar och blef sedan höst.
Fruktsamma tiden, rik på skörd och gröda,
Som vårens foster bar under sitt bröst,
Lik enkan, som, när mannen dött, skall föda.
Men allt det öfverflödet syntes mig
Som faderlösas tro, i dunst förgången,
Ty sommarn och dess fröjd bero på dig,
Och när du saknas, tiger fogelsången;
Men ljuder den, då klingar det så matt,
Att lunden vissnar, rädd för vinterns natt.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
