Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sonetter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
52.
Jag liknar då den rike, som sin låda,
Af skatter fylld, med nyckel öppna får,
Fast han ej hvarje stund dem vill beskåda,
Att icke njutningen förlorad går.
Derför åt högtidsdagar vi oss glädja:
De komma mycket sällan, en och en,
Blott sparsamt satta in i årets kedja,
Som i ett perlband någon ädelsten.
Så kan ju tiden som den låda gälla,
Der dig liksom en högtidsskrud jag lagt.
Att göra vissa stunder särskildt sälla,
Då ut de veckla all sin gömda prakt.
Välsignad du, hvars dygder väcka opp,
Då jag dig ser, triumf, dig saknar, hopp!
—
53.
Af hvilket ämne har du skapnad fått,
Att millioner skuggor kring dig valla?
Ty hvar och en har dock en skugga blott,
Men du, fast en, kan skugga ge åt alla.
Beskrif Adonis’ drag, och hans porträtt
Uti din bild är endast torftigt härmad;
På Helenas kind all konstens tjusning sätt,
Och dig man ser, till grekisk hållning närmad.
Sjung vårens lof, säg höstens tid är god:
Den ene må din skönhets skugga heta,
Den andre liknar dig i ädelmod,
Ty du är med i allt hvad godt vi veta.
Du i ditt yttre hvarje grace ger bo,
Men liknar ingen, ingen dig, i tro.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
