Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogens eremiter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skogens eremiter.
Det var en vacker sommarkväll. Synkretsen
i väster färgades av guld och purpur. Regnet,
som hade fallit vid middagstiden, hade uppfriskat
nejden; granar och ängar doftade, människorna
andades med njutning den rena luften.
Fjärran i skogen hördes nyodlarens yxa; där
pågick idogt arbete; ty i fält, som tjugufem år,
sedan pestens tid, legat obrukade, gällde det nu
att sätta plogbill.
Vid ingången till sin grotta satt den ene
av traktens eremiter, den av folket högt
vördade gudsmannen Erland. För en timme sedan
lämnade han örtagården, där han nästan hela
dagen sysslat med hacka och spade. Nu satt han
på mossbädden och såg med drömmande blick
in i aftonrodnaden, varav ett återsken föll på hans
lugna anlete. I handen höll han en bok, en mystisk
andes betraktelser, hans älsklingsbok, för flera
år sedan hämtad ur det övergivna klostrets valv.
Brodern Johannes, den andre eremiten, hade
nyss återvänt från fisket i insjön och tillredde
nu aftonmåltiden.
Johannes, som annars sällan bröt den av Erland
älskade tystnaden, var i kväll ovanligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
