skriftställare. Född i Stockholm d. 22 jan. 1849. Föräldrar: ångbåtskommissionären Carl Oskar Strindberg och Eleonora Ulrika Norling.
Efter att ha gått i Klara och Jakobs elementarläroverk samt Stockholms lyceum, aflade S. 1867 studentexamen. Han vistades sedan en termin i Uppsala, var ett halfår vik. folkskolelärare i Stockholm, bestred därpå informatorsplatser och idkade samtidigt studier för läkareexamen, men beslöt sig efter en tid för att bli skådespelare. Sedan debuten vid k. teatern gått om intet, började S. 1870 i Uppsala studier för filosofiska graden. Våren 1872 måste S. af brist på medel lämna sina akademiska studier. Han begaf sig till Stockholm och fortsatte på allvar det författareskap, som han redan börjat 1869 med det dramatiska utkastet Fritänkaren, tryckt 1870, och det på blankvers skrifna sorgspelet Hermione, tryckt 1871. I Stockholm skref S. bl. a. konstkritik och skisser i flera tidningar. Han var 1874 medarbetare i Dagens Nyheter och hösten s. å. i Svenska Medborgaren samt tjänstgjorde dec. 1874-82 som e. o. amanuens vid k. biblioteket. Han studerade där kulturhistoria samt kinesiska språket och litteraturen, utgaf äldre kartor öfver Asien m. m., skref Kina, några gensagor mot gängse irrmeningar 1877, Relations de la Suède avec la Chine et les pays tartares, o. s. v. S., som 1877 gift sig, lämnade 1883 med hustru och barn Sverige och vistades i åtskilliga år i Frankrike, Schweiz och Tyskland. 1887-89 bodde han i Danmark, där han, liksom i Frankrike och Tyskland, var medarbetare i större tidningar och tidskrifter, hvarefter han åter slog sig ned i hemlandet. Han har sedermera på nytt vistats utrikes på olika håll, men har nu under en följd af år sedan slutet af 1896 varit bosatt i Sverige, först Lund och sedan i Stockholm.
S. har, utom de redan nämnda arbetena, skrifvit: I Rom, dramatisk situation, uppf. 1870 å k. teatern i Stockholm, sorgspelet Den fredlöse, uppf. 1871 - S:s ungdomsarbeten utgåfvos 1881 under den gemensamma titeln I vårbrytningen -, Mäster Olof - den ursprungliga titeln var »En affälling» - fullbordad i sin första form på prosa 1872, förgäfves hembjuden åt k. teatern, tryckt och uppförd först nio år senare och omdiktad på blandad knittelvers och prosa 1878, lustspelet Anno Fyrtioåtta 1875, tryckt sedermera, studenthistorierna Från Fjerdingen och Svartbäcken 1877, Röda rummet 1879 med dess fortsättning Götiska rummen 1904, medeltidskomedien Gillets hemlighet 1880, Kulturhistoriska studier 1881, Gamla Stockholm 1880-82 i förening med Claës Lundin, Svenska folket i helg och söcken, i krig och fred, hemma och ute 1881-82, den blodiga satiren Det nya riket 1882, skådespelet Herr Bengts hustru 1882, modernt, fastän i medeltidsdräkt, det satiriska sagospelet Lycko-Pers resa 1882, många gånger uppf. i norden, början af novellföljden Svenska öden och äfventyr 1882 o. f. »berättelser från alla tidehvarf», Dikter 1883, Sömngångarnätter 1884, Likt och olikt 1884, Utopier i verkligheten 1885, Giftas, 1:a delen 1884, som genom ett anfall på nattvardsläran förorsakade ett uppseendeväckande tryckfrihetsåtal, hvari S. blef frikänd, Giftas, 2:a del. 1886, Tjensteqvinnans son, 3 delar 1886-87, själfbiografiska anteckningar, sorgespelet Fadern 1887, komedien Kamraterna 1888, romanen Tschandala 1889, på danska, ett »naturalistiskt sorgspel» Fröken Julie 1888, tragi-komedierna Fordringsegare, Samum, skärgårdsskildringarne Hemsöborna 1887 och Skärkarlslif 1888, I hafsbandet 1890, Blomstermålningar och djurstycken 1888, Bland franska bönder 1889, Tryckt och otryckt 1890-97, Die Beichte eines Thoren 1893, på tyska, för hvilket verk S. blef åtalad i Tyskland, sagospelet Himmelrikets nycklar 1892, Dramatik, fyra småpjäser 1893, Antibarbarus 1894, på tyska, Jardin des plantes 1896, Inferno 1897, Legender 1898, dubbeldramat Till Damaskus 1898-1904, Inför högre rätt (Advent, Brott och brott) 1899, de historiska skådespelen Folkungasagan, Gustaf Vasa, Erik XIV 1898, Gustaf Adolf 1900, Engelbrekt 1901, Carl XII 1901, Påsk 1901, Dödsdansen, drama, 1901, Midsommar 1901, Sveriges natur 1901, Fagervik och Skamsund 1902, Kronbruden, Svanehvit, Drömspelet 1902, Ensam 1903, Sagor 1903, Historiska miniatyrer 1905, Ordalek och småkonst 1905, Nya Svenska öden 1906, m. m. S:s Samlade romaner oeh berättelser utkomma 1899-1901 och hans Samlade dramatiska arbeten 1903-04.
»S:s författarskap är i hög grad ojämnt; mäktigt i ansatsen, saknar det ej sällan ihärdighetens styrka; han besitter stora naturgåfvor, känsligt natursinne, utomordentlig skildringskraft, en gäckande, stundom grofkornig kvickhet, en ursprunglig, liffull stil och sällsynt språkhildande förmåga, ehuru han stundom sänker sig till slangord, men dessa gåfvor motsvaras icke af konstnärlig genomarbetning eller helgjutenhet; hans författarskap saknar karaktärsfast hållning och kastas mellan motsatta åskådningar, som ofta utmynna i paradoxmakeri. Han är en revolutionär ande, hos hvilken tviflet och trotset tidigt komma till uttryck, ehuru han senare 'tviflat på sitt eget tvifvel'; man återfinner hos honom släktskapsdrag med Rousseau, Thorild och Almqvist.»
S. har emellertid, trots sin ojämnhet, åstadkommit förstarangs mästerverk på många områden. Mäster Olof är »svenska litteraturens yppersta historiska drama, med dess flammande bitterhet öfver affallet inför lifvet och kompramissen med verkligheten. Svärmiska och snillrika tjuguårs sårade idealitet är känslobotten för detta mästerverk».
»Röda Rummet är den mest lysande och blodiga satir, det 19:de seklets svenska vitterhet känner.» Detta arbete inleder den realistiska rörelsen i Sverige och gjorde S. berömd. Lycko-Pers resa är ett briljant satiriskt sagospel och i hög grad sceniskt verksamt. »Fadern är svenska litteraturens yppersta moderna drama, så stort i sin orimlighet, så öfverväldigande i sin brustenhet, dystert skönt som en åsknatt tyngd af blixt och mörker. Det är det sublima och hemska skådespelet om Herkules, som snärjes till döds i de trådar från Omphales spinnrock, hvilkas skimrande och fjättrande silke han själf spunnit med sin dags tankar och sin natts begär. Stycket är en triumf af hatets inspiration och når - gäller detta icke om flera af S:s verk? - så djupt, som man öfver hufvud taget kan nå med hat - djupt ner och kanske ändock aldrig riktigt till de innersta motivens och känslornas källdrag.»
Hemsöborna är en utmärkt skärgårdsskildring af delvis humoristisk art. I Svenska öden och äfventyr påträffas de mest fullödiga skildringar, vittnande om sällsynt skaldisk förmåga att gifva lif åt gångna tidsåldrar. Men forskaren S. är mera tvifvelaktig, antingen det gäller guldmakeri eller annat. Och som mystiker är S. delvis osammanhängande och meningslös. Bland S:s verk från de senare åren märkas särskildt Gustaf Vasa och Erik XIV, under det att andra af hans historiska skådespel saknat den häfdvunna historiska karaktäristiken, Sagor och Fagervik och Skamsund, det senare arbetet innehållande en del förträffliga skärgårdsstycken på hexameter, sedermera omtryckta i Ordalek och Småkonst. S. är utan jämförelse den moderna svenska litteraturens snillrikaste och originellaste företeelse, en diktare jämförlig endast med världslitteraturens yppersta.
En stor del af S:s arbeten äro öfversatta till främmande språk och ett antal af hans dramer hafva uppförts på Tysklands och Paris scener.
Gift 1: 1877 med Sigrid Sofia Matilda Elisabet (Siri) von
Essen, 2: 1893 med Frieda Uhl och 3: 1901 med
skådespelerskan Harriet Bosse.
