katolsk prelat. Född 1464 i Linköping, där fadern var var borgmästare.
Utmärkt för lärdom, den han inhämtat vid flera utländska högskolor, förklarades B. för filosofie magister. Efter sin hemkomst anställdes han som kanik i Linköpings kapitel och blef 1505 domprost. De stora förtjänster han inlade om stiftets förvaltning under bskopsledigheten efter den afsatte Hemming Gadd öppnade för honom vägen till biskopsstolen, den han intog 1513. Hans episkopat, utmärkt af en mängd gagnliga åtgärder och inrättningar, intager ett framstående rum i detta stifts tideböcker: så ökades kyrkans och biskopsstolens gods betydligt genom köp och byten; domkyrkan restaurerades och försågs med dyrbara inventarier. Han inrättade i Linköping det första svenska pappersbruket och anlade ett eget boktryckeri i Söderköping. Med en blick, som var flera århundraden före sin tid, ifrade han för en kanal mellan Vettern och Vänern och att därigenom åstadkomma direkt förbindelse mellan öfre Sverige och Västerhafvet, o. s. v. Hans offentliga verksamhet, om möjligt än mer framstående, tillhör fäderneslandets allmänna historia och kan därför med skäl här förbigås. Utan fråga en af Sveriges utmärktare historiska karaktärer framstår biskop B. i vår reformationshistoria såsom en i många hänseenden minnesvärd man, och kommer där alltid att intaga en aktningsvärd plats såsom den ende kraftfulle försvararen af den gamla tron, från hvilken han ansåg fäderneslandets väl oskiljaktigt. Efter Västerås riksdag 1527 trifdes den oböjlige kyrkofursten icke länge i Sverige. Under förevändning af en visitationsresa till Gotland, begagnade han tillfället att med sina förnämsta ägodelar fly öfver till Danzig, hvarifrån han skref förmanande bref till sina landsmän att icke öfverge den rätta tron. De sista åren af sin lefnad uppehöll han sig i Landa kloster i Posen, och afled där enligt en uppgift d. 30 juli 1539.
