målare. Född d. 28 dec. 1858. Den föregåendes son.
B. blef 1877 elev af Perséus och ingick kort därpå i Konstakademien. 1881 begaf han sig till Paris, där han bl. a. studerade för Laurens. På 1883 års »salong» erhöll han tredje klassens medalj för ett mästerligt porträtt af konstnären Nils Kreuger (danska statens museum). B. målade under den följande tiden flere porträtt samt Slutad séance, utställd på »salongen» 1884, då B. återvände till Sverige. Här tog han en synnerligen liflig del i de s. k. opponenternas rörelse (riktad mot Konstakademien och de äldre konstnärerna, hvilka ansågos icke ha följt med sin tid). B. deltog i utställningen »Från Seinens strand», våren 1886, af endast i Paris utbildade konstnärer, och »Opponenternas utställning», samma höst. I Paris målade han sedan sitt kanske bästa porträtt, Min hustru (Göteborgs museum), en bild, hvari B. visar hela sin karaktäriseringsförmåga. På 1887 års »salong» utställdes En hypnotisk séance. År 1889 -- sedan B. vistats i Sverige, men som svensk konstkommissarie å världsutställningen återvändt till Paris -- målade han porträtt af fröken Eva Bonnier (nationalmuseum). B. har sedermera i Stockholm utfört porträtt af redaktör Vult von Steijern med fru, fröken Ellen Key, sin andra hustru, sitt själfporträtt för Uffiziernas galleri i Florens, o. s. v.
Han har äfven varit bosatt i Varberg samt, drömmare och filosof som han är, på senare tid målat i symbolistisk stil för att söka gifva nya fulltoniga uttryck åt fantasi och idéer. 1894 utställde han sålunda Vision och 1897, på Stockholmsutställningen, den omtvistade Riddaren och junqfrun.
B. har i kalendrar och tidskrifter publicerat många artiklar rörande konst och konstnärer såsom Ett konstverks väsen, Om målerisk njutning, Målaren Ernst Josephson, Per Hasselberg, m. fl. B. har själf tecknat den symbolistiska konstens väsen i följande ord: »Den symbolistiska konsten älskar liksom den romantiska dröm och sägen; mången gång ser det ut, som också den flydde verkligheten. Men denna flykt är endast skenbar. Den symbolistiska konsten vill tränga fram mot tillvarons väsentligheter, därför undviker den sorgfälligt skummet, de tusen bubblorna på ytorna hvilka fånga de tanklösas uppmärksamhet och skymma det stora kraftspelet på djupet. Där verkligheten för det hvardagliga ögat ter sig som en mångfald af korsade och brutna streck, söker den de par stora linier som i botten bestämma mönstrets rutor och figurer och torgens massor af ansikten söker den samla i hela ålders- och samhällsklasser tecknande masker, hvilkas drag bära prägeln af stora serier erfarenheter och sorger. Den symbolistiska konsten vill omtolka världen i förklarad bildskrift, illustrera dess dramer i syner, hvilka just genom frigjordheten från det fotografiska hoppas nå fram till det verkligt betydelsefulla och med hjälp af fantasi, öga eller öra -- gifva intryck af det som sker i det som tyckes ske. Den symbolistiska konsten är en filosofisk konst när den är äkta, och det är därigenom den skiljer sig från romantiken.»
Gift 1: 1885 med Helena Maria Klemming, 2: 1890 med Gerda
Ingeborg Winkrans.
