- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:685

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Walldén, Jonas Adolf - 2. Walldén, John Wilhelm Elis - Wallenberg - 1. Wallenberg, Jakob

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

politisk färg och genom en vidsträckt spridning i
landsorten intog ett rum bland ledande tidningar.

Gift 1835 med Lavinia Elisabet Schagerborg.


2. Walldén, John Wilhelm Elis,
publicist, politiker. Född i
Stockholm d. 17 sept. 1836; den föreg. son.

Student i Uppsala 1855, aflade W. i början af 1857
kansliexamen och inskrefs s. å. i civildepartementets
expedition af k. maj:ts kansli samt
i krigskollegium, hvarjämte han 1860 ingick
i statskontoret. I samtliga dessa ämbetsverk
tjänstgjorde han till 1866, då han erhöll k. maj:ts
förordnande att i civildepartementet biträda vid de
kommunala ärendenas beredning och expedierande mot
åtnjutande af det för nämnda ändamål af riksdagen
anvisade arvode. Vid riksdagen 1868 biträdde han,
på anmodan af lagutskottet, med uppsättande af dess
vidlyftiga betänkande öfver den mängd motioner,
som vid nämnda riksdag väcktes rörande ändringar i
kommunallagarne. Stockh. Dagblads korrespondent vid
världsutställningen i London 1862, blef W. sedermera
dess medarb., 1867 dess hufvudredaktör och var 1869–84
dess utgifvare. Han blef genom köp från
sin fader ägare till tidningen med tryckeri
1869 och bildade sedermera 1878 ett aktiebolag,
hvars verkst. direktör W. var. 1884 lämnade han
tidningen, som under hans ledning tillkämpat sig
både spridning samt anseende och inflytande som de
moderatas hufvudorgan, i andra händer. Han ägnade
sig nu dels åt skötseln af fäderneegendomen
Hakunge, dels åt offentliga värf.

Redan 1869
invaldes han i Stockholms stadsfullmäktige, där han
hade plats först till 1875 och sedermera ånyo
1886–1900. Han gjorde sig här känd som
en af hufvudstadens dugligaste kommunalmän och var
under en följd af år ledamot af beredningsutskottet.
Han var vidare 1872–75 Stockholms representant
i Andra kammaren. 1880-talets tullstrid, hvarvid
W. gjorde sig känd som en talangfull kämpe
för frihandeln, förde honom åter fram på
den politiska arenan och föranledde hans val
till samma kammare vid majriksdagen 1887,
då han var suppleant i konstitutionsutskottet.
Han återvaldes på hösten s. å., fastän
hans val då af kända anledningar förklarades ogiltigt,
liksom för perioden 1891–93. Sistnämnda år valdes
han till hufvudstadens representant i Första
kammaren, i hvilken egenskap han verkade till sin död
i Stockholm d. 18 maj 1906. Som ej tillhörande
kammarens majoritet, blef W. här relativt litet
använd för utskottsarbetet men hade plats i 1901 års
försvarsutskott och det vid 1905 års båda urtima
riksdagar tillsatta utskottet för behandling af med
unionens upplösning sammanhängande spörsmål. Bland
af W. under hans tidigare riksdagsmannabana väckta
motioner må nämnas: om befrielse för främmande
trosbekännare från afgifter till svenska
statskyrkan och dess prästerskap samt om gift
kvinnas rätt att råda öfver sin enskilda förmögenhet
och sin arbetsförtjänst. 1901–04
fungerade W. ånyo som hufvudredaktör för Stockholms
Dagblad.

Han togs äfven af k. m:t i anspråk för
kommittéarbeten, såsom riksbyggnadskommittén 1883,
pensionskommittén 1891, teaterkommittén 1897 och nya
pensionskommittén 1899. Ordf. i nationalmusei nämnd
från 1899. I bokform utgaf W. Samling af Kongl. bref
och resolutioner rörande tillämpningen af de nya
kommunalförordningarne
, 2 häften 1866–1869, Tyskland,
Frankrike och Sverige
1871, Försvarsfrågan och dess
öden sedan 1860
1877, Huru många och hvilka kategorier
af Sveriges jordbrukare kunna tänkas få någon fördel
af tullar å hvete och råg?
1886.

Gift 1866 med Ebba Langenberg.


Wallenberg.
Äldste kände stamfadern Per
Hansson
lefde i slutet af 1700-talet och var
rusthållare i Hertsberga, Skärkinds socken i
Östergötland. Släktnamnet Wallberg antogs af sonen
Jakob, född 1699, död 1758, kronolänsman i Vifolka
härad. Af dennes tre söner ändrades släktnamnet
till Wallenberg.


1. Wallenberg, Jakob,
präst, humoristisk
skriftställare. Född i Viby socken i Östergötland
i mars 1746. Föräldrar: kronolänsmannen Jakob
Wallberg
och Anna Kristina Tillberg.

W. genomgick
Linköpings gymnasium och var kvick både i studier och
pojkstreck. 1763 student i Uppsala, måste han sedan
taga kondition på flera platser, sist i Göteborg 1767,
som informator hos direktören i Ostindiska kompaniet
Holtermann. Sommarmånaderna 1769 företog W. på H:s
bekostnad en resa i Danmark, Tyskland, Holland,
Frankrike och England och skref då »Sanfärdig
resebeskrifning, börjandes med kongl. sjö- och
stapelstaden Kongsbacka, beskrifvande såvidare
den bekanta och obekanta verldens märkvärdigheter,
mirabilia samt underligheter
» etc. Dessutom sände
W. också ett par korrespondensartiklar till tidningen
Göteborgske pionen. W. ordinerades vidare 1769
till skeppspräst på Ostindiska kompaniets fartyg
Finland, hvarmed han företog tre resor till Asien,
1769–71, 1772 och 1774. På sin sista resa skref han
den sedermera så berömda reseskildringen Min son på
galejan
. Han utnämndes i febr. 1777, då han skulle
företaga en fjärde ostindisk resa, till kyrkoherde
i Mönsterås, Kalmar stift. Han tillträdde platsen
d. 1 maj 1778 men afled i Mönsterås redan d. 25
aug. s. å.

Det enda arbete af W., som trycktes under
hans lifstid under hans namn, var hans bibliska drama
i fem akter, Susanna, publiceradt 1778 i Göteb.
Vet.- och vitt.-samhälles handlingar, prisbelönadt
af sällskapet. Det är efter franskt mönster, på
alexandriner och uppfördes 1799–1818 tillsammans 51
gånger i Stockholm.

I vår litteraturhistoria har
W. förvärfvat sig ett namn såsom en af Sveriges
få verkliga humorister genom sin här ofvan nämnda
reseskildring Min son på galejan eller en ostindisk
resa, innehållande allehanda bläckhornskram, samlade
på skeppet Finland, som afseglade från Göteborg i
december 1769 och återkom derstädes i juni 1771
,
hvartill vidare höra <i>Strödda anmärkningar under
en utländsk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/b0685.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free