Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Steuchius, Mattias - 3. Steuchius, Jöns - Stiernberg, Nils (Wolf) - Stiernblad, Jules Edvard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förklarar hans inskränkta verksamhet på denna
plats.
Gift 1680 med Anna Tersera.
3. Steuchius, Jöns,
ärkebiskop. Född i Härnösand d. 3 jan. 1676; den föreg. son.
S. studerade 1690–98 vid
Uppsala och Lunds universitet, hvarefter han begaf
sig på de vanliga utländska studieresorna. Under sin
bortovaro promoverad till fil. doktor i Uppsala 1700,
kallades han, efter det han hemkommit, 1701 till
docent vid sistnämnda universitet, förflyttades 1702
till Lund såsom e. o. professor och bibliotekarie
och blef 1703 præpositus vid därvarande akademiska
kommunitet. 1707 befordrades han till logic. et
metaph. professor och e. o. professor i teologiska
fakulteten samt innehade dessa förenade befattningar
till 1710, då han lämnade Lund såsom utnämnd moral.
professor i Uppsala. Teologie doktor vid kröningen
1719 och kyrkoherde i Näs prebendepastorat s. å.,
kallades han 1723 till superintendent i Karlstad, blef
biskop i Linköping 1730 men hann ej tillträda detta
ämbete, förrän han utnämndes till faderns efterträdare
såsom Svea rikes ärkebiskop och prokansler för Uppsala
universitet. Död i Uppsala d. 21 juni 1742.
Såsom superintendent och ärkebiskop deltog han i flera
riksmöten och var ståndets talman vid riksdagarna
1731–38.
Gift 1: 1705 med Elisabet Spegel och 2:
1724 med Ulrika Eleonora Franc.
1719 hade han under
namnet Steuch blifvit upphöjd i adligt stånd jämte
en yngre bror och är stamfader för en gren af adliga
ätten med detta namn. Själf behöll han alltjämt sitt
fädernenamn Steuchius.
Stiernberg, Nils (Wolf),
universitetslärare, lärd. Född i Sala d. 12 okt. 1641.
Föräldrar: borgmästaren därstädes Nils Wolf
och Magdalena Bergia.
Ännu ej elfva år gammal, inskrefs
S. vid Uppsala universitet som student. Sedan han
därstädes vunnit den filosofiska graden, anträdde
han såsom guvernör för tvenne söner till biskopen
i Linköping Enander-Gyllenadler en utrikes resa,
hvarunder han ytterligare utvecklade sin lärdom och
sina framstående personliga egenskaper. Efter att
1666 ha tjänstgjort såsom legationssekreterare vid
riksrådet frih. Sten Bielkes beskickning till Danmark
och kursachsiska hofvet, antogs han till lärare för
den unge grefve Carl Otto Stenbock, med hvilken han
vid det sydsvenska universitetets öppnande begaf sig
till Lund, där han 1668 utnämndes till e. o. hist. et
eloqu. professor. Tvenne år senare befordrades
han till ord. professor i logik och metafysik men
lämnade denna befattning 1672, för att bevaka sin
rätt i en process, som uppstått om den betydliga
förmögenhet, han erhållit i sitt gifte. Under
skånska kriget och efter dess slut användes han i
flera offentliga värf och inlade särskildt stora
förtjänster om införandet af den svenska lagen och
ordnandet af rättegångsväsendet i de nyförvärfvade
landskapen. 1679 befordrad till professor
i moralfilosofi i Uppsala, fick han tio år senare med
denna professur förena uppsikten öfver det akademiska
biblioteket, upphöjdes för sina förtjänster såsom
ämbetsman och lärare 1689 i adligt stånd, då han
utbytte sitt ofrälse namn Wolf mot Stiernberg
samt afled i Uppsala d. 6 nov. 1694.
Gift 1671 med Anna Horster.
Stiernblad, Jules Edvard,
landthushållare, politiker, Född på Hildesborg i Skåne
d. 4 dec. 1813. Föräldrar: hofmarskalken frih. Gustaf
Erik Stiernblad och Fredrika Lovisa Arnell.
I sitt åttonde år
skickades S. till den bekanta uppfostringsanstalten
Christiansfeld i Sleswig, insattes efter sin hemkomst
till Sverige vid Karlberg och utnämndes 1832 till
kornett vid Skånska husarregementet. Sedan han åren
1835–38 för sin utbildning till generalstabsofficer
genomgått det högre militärläroverket å Marieberg,
befordrades han 1841 till löjtnant vid nyss nämnda
kår men lämnade 1849 militärtjänsten, då han erhöll
ryttmästares namn, heder och värdighet. Efter denna
tid ägnade han sig åt vården af sin stora egendom
Marsvinsholm i Skåne, hvarjämte hans praktiska
kunskaper och stora duglighet blefvo tagna i anspråk
för en mängd förtroendeuppdrag. Så var han under
en lång följd af år ordförande i Skånes enskilda
banks styrelse och en af grundarna af Skandinaviska
kreditaktiebolaget. Af länets landsting var han
ledamot från dess begynnelse till sin död och
dess vice ordförande 1868 samt ordförande 1869 och
1872–74. Sin riksdagsmannabana började han 1850 och
var bland dem, som vid den sista ståndsriksdagen
röstade för den nya riksdagsordningens antagande. När
Malmöhus län 1866 hade att utse tio ledamöter
inom riksdagens Första kammare, blef S. en bland de
valde. Genom sin oberoende ställning, sin sakkunskap,
sina från alla politiska biafsikter fria syften
blef han, utan att på något vis framhålla sig själf,
en af kammarens främsta män. Vid 1867 års riksdag
förenade sig S. med andra af representationsreformens
vänner att stödja den De Geerska ministären, och
erhöll förtroendet att sammankalla och föra ordet vid
fraktionens sammanträden samt att jämte kommitterade
upprätta listor för utskottsvalen o. s. v. Då S.,
som varit ledamot af försvarsutskotten vid 1867, 1869
och 1871 års försvarsutskott, började misströsta om
att föra försvarsfrågan framåt annat än i samband
med grundskatternas afskrifning, började han
att i statsutskottet, där han hade plats 1872–75
(sistnämnda år som vice ordf.), verka i sådan riktning
och kan räknas som en af upphofsmännen till 1873 års
kompromiss. Jämte Carl Ekman (se I: 288) var han ock
under de följande åren ledare af den s. k. skånska
fraktionen af Första kammaren, som stod i samförstånd
med Andra kammarens landtmannaparti och på krigsfot
med den Adlercreutz-Bergströmska ministären. Mer än
en gång var ock S:s inträde i konseljen allvarligt
ifrågasatt. Efter att ytterligare tillhört 1875 och
1877 års riksdagars försvarsutskott (vid den sistnämnda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
