- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:439

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schultzberg, Anshelm Leonard - Schulzenheim, von - 1. Schulzenheim, David von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Schultzberg, Anshelm Leonard, landskapsmålare.
Född i Falun d. 28 sept. 1862. Föräldrar:
fotografen Fabian Tobias Schultzberg
och Maria Theresia Leverin.

Efter att hafva studerat vid Tekniska skolan
i Stockholm och under Perséus 1881, åtnjöt
S. undervisning vid Konstakademien 1882–86.
Hans här utförda lnndskapsstudier
utgöra typiska prof på det unga svenska målarsläktets
frihet från tradition. Sedan hans 1886
utställda Höstlandskap belönats med kungliga
medaljen, blef det honom förunnadt att såsom
akademiens stipendiat utveckla sitt konstnärskap
i utlandet. I Frankrike, där han valde till vistelseort
dels Paris, dels Grès och Étaples samt
arbetade under ledning af bl. a. Ferdinand
Cormon, uppehöll han sig 1880–90, hvarefter
han begaf sig till Italien, där han vistades i
Neapeltrakten till 1892. Under ett nytt besök
i utlandet 1895–96 idkade han studier i Tyskland,
Italien, Belgien och Holland och bosatte
sig sistnämnda år i Stockholm. Bland S:s talrika
taflor äro flera utförda efter utländska motiv.
Sina svenska motiv har han med förkärlek
valt från Dalarne, af hans friska och färgglada
bilder därifrån tillhör en sedan 1888 Köpenhamns
museum, en annan sedan 1893 Nationalmuseum.
Af hans öfriga arbeten må nämnas Skogsväg i
höststämning
, som jämte Ekbacke befinner sig
i Göteborg, Mot qvällen, motiv från Picardie,
Italienskt landskap, Vintermorgon bland bergen,
Vårqväll, Snö i skogen, Valborgsmässoafton
i Bärgslagen
, det sistnämnda i Nationalmuseum,
Majnatt vid Ödekärn, Augustiafton och Bärgsmansgård.
S. erhöll å världsutställningen i Paris
1889 mention honorable, å »Salonen» 1891 tredje
klass medalj samt på världsutställningen i Chicago
1893 medalj. 1898, då det för Spanien ödesdigra
kriget med Nordamerika utbröt, skänkte
han två sina i Barcelona utställda taflor till
insamlingen för spanska flottans stärkande. S.
blef 1900 led. af Konstakad.

Gift 1888 med Constance Johanna Olausson.


Schulzenheim, von. Ätten härstammar från
Preussen och inkom till Sverige med läkaren
Jakob Schultz, d. 1766, af hvars söner tvenne
blefvo adlade med namnet von Schulzenheim.


1. Schulzenheim, David von,</b> läkare. Född
i Stora Tuna socken af Dalarne
d. 27 mars 1732. Föräldrar:
d. v. regementsläkaren vid Dalregementet
Jakob Schultz och
Maria Magdalena von Husum.

Redan före sin ankomst till Uppsala, där han blef student
1747, hade S. bestämt sig för läkarebanan
och promoverades efter sju års
akademiska studier till medicine doktor 1754.
På sundhetskommissionens uppdrag och med
statsunderstöd företog han s. å. en resa till
England för att inhämta närmare kännedom om
den där utöfvade men i Sverige ännu oförsökta
koppympningen samt utgaf efter hemkomsten
1756 en omsorgsfullt utarbetad Berättelse om
koppors ympande
, hvilken öfversattes till engelska
och tyska. Sedan han s. å. blifvit kallad
till ledamot af Collegium medicum, förordnades
han 1759 till läkare vid frimurarbarnhuset,
utnämndes 1761 till professor och direktör i
barnförlossningskonst samt blef 1765 intendent
för det i Stockholm inrättade koppympningshuset.
Följande året invald till assessor i Collegium
medicum, verkställde han 1769 med lycklig
utgång koppympning på de kungliga barnen
och belönades härför 1770 med adelskap, hvarvid
ständerna bekostade hans introduktion på
riddarhuset, då han förändrade sitt förut burna
namn till von Schulzenheim. År 1775 förordnades
han till förste läkare vid det genom
hans uppoffringar och nit inrättade nya barnbördshuset,
men nedlade, af missnöje med den
allt tydligare framträdande absolutismen hos
styrelsen, mot hvilken »hans frisinniga och medborgerligt
fosterländska anda reste sig», 1778
alla sina ämbeten och nedsatte sig på landet,
där han med ifver ägnade sig åt landtbruk samt
skriftställeri i finansvetenskapen och hushållsläran.
Ifrig befordrare af fårafveln, den han uppdref
till en betydande höjd, utgaf han en afhandling
om Fårskötseln, som öfversattes på engelska.
Hans upplysande och på träffande omdömen
rika Bref om rikets penningverk och allm. hushållning
1794–96 samt Bref om Sveriges bank
och riksgäldskontor
anses såsom klassiska arbeten
i sitt slag.

Själfständig, upplyst och kunskapsrik,
deltog S. som en af riddarhusets främste i
alla riksdagar från 1789 ända till 1815. Vid
den första af dessa tillhörande bankoutskottet
uppträdde han som ifrig motståndare till förenings- och
säkerhetsakten. Vid 1800 års riksdag,
då S. räknades till den moderata oppositionen,
satt han i hemliga utskottet och 1809,
1812 och 1815 i statsutskottet. Med ändrade
tidsförhållanden återtog han sin förra
medicinska verksamhet, blef 1809 ordförande i
Collegium medicum samt konungens arkiater.
När 1813 Collegium medicum ombildades med
benämningen Sundhetskollegium, kvarstod han
såsom det nya ämbetsverkets preses och erhöll
för sig personligen lika rang med presidenterna
i rikets kollegier. Först 1822 vid nittio års
ålder nedlade han sina befattningar och afled
i Stockholm den 24 april 1823.

Invald redan 1760 i Vet.-akad. och 1812 i Landtbruksakad.
blef han under sin långa lifstid kallad till ledamot
af en myckenhet andra vetenskapliga, patriotiska
och filantropiska sällskap. Utmärkt och nitisk
såsom läkare, omfattade han med värme vetenskapens,
fäderneslandets och mänsklighetens
stora intressen och följde dem med aldrig tröttnande
uppmärksamhet. Eget nog förenade han
med sin redobogenhet och kraft att härska en
sinnets blödighet, hvilken bland annat yttrade
sig i en frikostighet, som någon gång utsträcktes
både öfver behofvet och hans tillgångar. Hans
skrifter, något mer än tjugu till antalet, utgöras
af arbeten i medicinska ämnen, finanser och
allmän hushållning, svenska språket, grifte- och
åminnelsetal, samt rön och uppsatser i tidskrifter.
Några af hans pennas alster äro ofvan omtalade.
Nämnas må därjämte hans Anmärkningar vid
svenska språkets skrifsätt
1807 samt tragedien

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/b0439.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free