Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schmidt, Carl Kristian - Schmiterlöw, Henning Kristian - 1. Schnack, Peter - 2. Schnack, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1840 hofrättsråd, de tre sista befordringarna i
hofrätten öfver Skåne och Bleking. Under sin mer
än tjugoåriga vistelse i Kristianstad deltog han
i anläggningen af ett boktryckeri därstädes 1830,
var i fjorton år medlem af redaktionen för den från
tryckeriet utgifna landsortstidningen Skånska Posten,
begynte år 1830 från samma tryckeri utgifva den
till 1862 fortgående tidskriften Juridiskt Archiv
och var 1838–43 ansvarig utgifvare och redaktör för
Kristianstads läns Hushållstidning. S. framhöll i
sitt Archiv i sin rätta dager och understödde varmt
de reformer, särskildt beträffande strafflagarna
och fångvården, som på hans tid förbereddes. Efter
att 1827 och 1838 ha deltagit i granskningen
af lagkommitténs förslag till allmän civil- och
kriminallag samt 1846 ha blifvit förordnad
till ledamot i nya lagberedningen, utnämndes
han i aug. sistnämnda år till justitieråd samt
bosatte sig i hufvudstaden. Här utsågs han 1850
till ordförande i den då nyss bildade juridiska
föreningens centralstyrelse, samt utgaf jämte sitt
eget Juridiska archiv ifrån 1850 till 1862 tjugutre
häften af föreningens tidskrift. 1858 lämnade han
såsom pensionsmässig statens tjänst och afled i
Stockholm d. 30 juli 1872.
»Genom sin trogna
kärlek för ett arbete, ägnadt att gagna icke blott
en viss kommun eller landsort, men fäderneslandet»
– säger Naumann i sin juridiska tidskrift – »genom
sin outtröttliga ihärdighet, sitt af inga hinder
minskade nit, sina uppoffringar af många slag,
har utgifvaren af Juridiskt archiv och stiftaren af
Juridiska föreningen ovedersägligen förvärfvat sig
rättmätiga anspråk på sitt fosterlands erkänsla och
ett aktadt minne.»
Ogift.
Schmiterlöw, Henning Kristian, militär, vitter
författare. Född d. 9 okt. 1754. Föräldrar:
öfverstlöjtnanten Gustaf Adolf Schmiterlöw och
Katarina Svensson.
S. inskrefs i krigstjänst vid
nio års ålder och utnämndes till lifdrabant 1767,
befordrades till löjtnant i armén 1774, till vice
korpral vid Lifdrabantkåren 1778, blef korpral
därstädes 1785 och öfverstlöjtnant 1793, hvilket
år han tog afsked ur militärståndet, samt erhöll
landshöfdings titel 1812.
Död d. 3 mars 1813.
I vår litteraturhistoria är S. känd såsom författare
till flera smärre skaldestycken, införda i Samlaren
och Stockholms-Posten, samt genom ett Tal öfver
frih. Gabr. Ad. Wrangel, hvilket, strängt kritiseradt
i Stockholms-Posten, uppkallade Thorild till S:s
försvar och i sin mån föranledde den förres bekanta
skrift »Kritik öfver kritiker». S. var föröfrigt
förtrolig vän med Kellgren och flera af sin tids
vittra författare, med hvilka han förde en flitig
brefväxling.
Gift 1793 med friherrinnan Anna Matilda Palbitzki.
1. Schnack, Peter, ämbetsman. Född i Nyköping d. 9
febr. 1632. Föräldrar: borgmästaren Olof Pedersson
Schnack och Birgitta Hemmingsdotter.
Vid unga år skickades sonen utomlands och började sin bana såsom
skrifvare hos landträntmästaren Johan Sparfelt
i Stettin. Vid tjuguett års ålder befordrades han till
hofkontrollör hos drottning Kristina, blef kassör
1654, åtföljde henne vid afresan från Sverige till
Brabant, hvarifrån han afskedad återvände hem och blef
kanslist i bergskollegium 1656 samt advokatfiskal
i samma ämbetsverk 1661. 1667 utnämndes han till
sekreterare i kammararkivet och blef året därefter
assessor i kammarrevisonen, med dispositionsrätt
af stora sjötullsmedlen i Sverige och Finland,
förordnades 1685 till direktör i samma revision och
erhöll adelskap 1688, hvarefter han skref sitt namn
Snach, blef året därpå kammarråd och slutligen 1710
landshöfding på Gotland. I följd af blindhet måste han
likväl taga afsked från landshöfdingebefattningen
redan följande året, men erhöll i uppdrag att med
landshöfdings namn »föra direktion» i kammarkollegium
och statskontoret.
Död i Stockholm den 31 juli 1713.
Under reduktionsarbetet var S. en mycket
använd person, bland annat såsom kronans ombud vid
tvister om reducerade medel. Han berömmes för
öfrigt för ovanlig arbetsdrift och såsom en
af Carl XI:s skickligaste ämbetsmän.
Gift 1: 1655 med Kristina Gestrinia, 2:
1670 med Anna von Wullen, 3: 1698 med
Magdalena Hansson och 4: 1706 med Maria Leijel.
2. Schnack, Erik, militär i utländsk tjänst. Född i
Stockholm d. 4 febr. 1667 ; den föregåendes son.
Efter att en del år ha tillhört svenska armén,
öfvergick S. i fransk tjänst och lät 1688 öfvertala
sig att antaga katolska läran. Vid underrättelsen
härom förklarade fadern honom arflös. Sonen,
som med svårighet kunde undvara det påräknade
understödet från hemmet, skyndade till Rom, kastade
sig för påfvens fötter och anhöll, att hans helighet
ville blifva honom i faders ställe. Då besöket icke
inbragte honom någon penninghjälp, begaf han sig
till Wien, gjorde fälttåget i Ungern och deltog i
belägringen af Belgrad 1693. Från Österrike ställde
han kosan till Paris och försökte genom comte d’Avaux
inverka på fadern men förgäfves. Däremot blef han
föreställd för konung Ludvig XIV och rönte af honom
många ynnestprof. Försedd med respass till Spanien,
erbjöd han sin tjänst åt konungen »de las Indias»,
blef väl emottagen och erhöll en gratifikation samt
ett rekommendationsbref till m:r Gastagnaga, vice
konung af Katalonien. Sedan han i Afrika deltagit
i Ceutas belägring, återvände han till Madrid, men
då han här ej tyckte sig röna det mottagande, han
väntat, reste han öfver till Portugal och därifrån,
efter några månaders vistelse, till Paris. Med
ett understöd af 100 louisdorer ur konungens egen
handkassa ställde han ännu en gång färden till Rom,
där han af påfven fick ett bref till kejsaren, som
emottog honom synnerligt väl och gjorde honom till
»colonel de brevet» samt »baron de l’Empire». På
grund af sin stora språkkännedom anställdes han såsom
marskalk vid den stora ambassaden till Konstantinopel,
sökte efter sin återkomst och erhöll äfven löfte om
ett regemente af konungen i Polen, men olyckligtvis
i samma stund, som Carl XII:s påbud utkom, att ingen
svensk skulle få tjäna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
