Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scheele, Carl Vilhelm - Schéele, von - 1. Schéele, Franz Adolf von - 2. Schéele, Knut Henning Gezelius von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nordenskiöld.
Med fullt skäl har S. blifvit kallad en
vägbrytare för den nyare kemien. Men fastän han
gjorde så oerhördt många viktiga upptäckter, hade
han blott de enklaste redskap till sitt förfogande,
såsom oxblåsor för gasens uppsamlande, o. s. v.
Genom sina undersökningar af den organiska naturen
lade S. grunden till djurkemien, såsom en särskild
gren af vetenskapen, hvari svenska namnet sedan genom
Berzelius förvärfvat sig rätt till ett af de allra
förnämsta rummen.
Vet.-akad. slog 1789 och Svenska
akad. 1827 minnespenningar öfver S. Hans staty, af
J. Börjeson, restes 1892 på Floras kulle i Humlegården
i Stockholm.
Gift tvenne dagar före sin död med
änkan efter sin företrädare vid apoteket i Köping.
Schéele, von. En gammal adlig ätt från Rügen
och Pommern, där den hette Schéel och von
Schéele samt var känd redan på 1300-talet. Med
brukspatronen Kristian Schéele kom den 1710 till
Sverige. Dennes båda söner, assessorerna Adam och
Kristian Benjamin Schéele, naturaliserades 1768
som svenska adelsmän.
1. Schéele, Franz Adolf von,
bergstjänsteman, kommunalman. Född på Eckersholm i
Jönköpings län d. 21 okt. 1795. Föräldrar: godsägaren,
kammarjunkaren Adolf Fredrik von Schéele och
<i>Henrika Kristina von Knorring.
Efter idkade studier i Lund ingick v. S. vid bergsstaten och
förordnades 1823 till geschworner i Värmland. Här
kvarstannade han för lifstiden och utvecklade i
flerahanda riktningar en verksamhet, som gjort
hans minne i provinsen älskadt och hedradt. Redan
1824 erhöll han bergmästare titel, utnämndes 1829
till kammarjunkare samt blef ord. bergmästare
i Värmland 1835. Både före och efter denna sista
utnämning företog han utländska resor, studerade
bergshandteringens utveckling i andra länder samt
meddelade i tidskrifter och årsberättelser sina
iakttagelser och rön, under det han bemödade
sig om att i sin hemorts bergshandtering
införa de förbättringar, hvilka han ansåg mest
gagneliga. Men hans nit stannade icke härvid
utan sökte sig nya verksamhetsfält, hvarhelst
han trodde något vara att vinna för Värmlands
utveckling och förkofran. Sålunda var han dels
upphofsman, dels nitisk medverkande till stiftandet
af värmländska bergselementarskolan, värmländska
bergsmannaföreningen, Värmlands naturhistoriska
förening, värmländska brandstodsföreningen
och värmländska hypoteksföreningen. Dessutom
bestridde han i tolf år sekreterarebefattningen
hos Värmlands hushållningssällskap, var ombudsman
för brandstodsföreningen, medlem af styrelsen
öfver landtbruks-, trädgårds- och skogsskolorna
inom länet; ordförande i bestyrelsen för Värmlands
kommunikationsanstalter inom bärgslagen, i länets
lasarettsdirektion, för Filipstads stadsfullmäktige
o. s. v.
Under loppet af flera år gjorde han stora
samlingar till Värmlands historia och beskrifning,
af hvilka han begagnade en del för
det af honom anlagda stora planschverket
Värmland i teckningar. Hans nit och
verksamhet blefvo både bemärkta och belönade.
Utom öfverintendentstiteln 1860, fick han
af Jernkontoret och Värmlands hushållningssällskap
mottaga deras stora förtjänstmedaljer i guld,
hvarjämte han hedrades med kallelse att vara
ledamot i flera in- och utländska vetenskapliga
samfund. Han afled i Filipstad den 20 juli 1863.
Gift 1822 med Maria Elisabet Lundqvist.
2. Schéele, Knut Henning Gezelius von, teolog. Född i
Stockholm d. 31 maj 1838; den föreg. brorsson.
Föräldrar: prosten och kyrkoherden i
Bringetofta församling af Växiö stift Knut
Georg von Schéele och Matilda Charlotta Gezelius.
Student i Uppsala 1857, promoverades
S. därstädes 1863 till fil. doktor, hvarefter han
ägnade sig åt teologiska studier. 1867 teologie
kandidat, förordnades han s. å. till docent i
teologiska prenotioner vid Uppsala universitet,
där han 1873 befordrades till förste teologie
adjunkt, 1877 till e. o. professor i teologiska
prenotioner och teologisk encyklopedi samt 1879
till ordinarie professor i samma ämnen. 1885
kallades han till biskop i Visby stift.
Som teologisk skriftställare har S. varit mycket
verksam. Bland hans skrifter märkas Rationalismens
förberedelser 1868 (i Upps. Univ. årsskrift), Den
kyrkliga katekisationen, 1869 (därsammastädes),
Teologisk symbolik 1877–79, Till strids för friden,
apologetiska föredrag 1881, Herren, mitt banér,
strödda föredrag 1892, Hemlandstoner, en hälsning
från modern Svea till dotterkyrkan i Amerika, 2
delar, 1894–95 m. fl. 1883–94 utgaf han Tidskrift
för kristlig tro och bildning (till och med 1886
i förening med U. L. Ullman).
Men S:s muntliga
uppträdande har kanske mer än något annat fäst
uppmärksamheten vid hans person. Redan under
studenttiden gjorde han sig känd som en elegant
talare med ett i allo representativt uppträdande och
hedrades med förtroendena att upprepade gånger kallas
till sin nations förste kurator och studentkårens
ordförande. Den unge mannen var ock icke okänd,
när han varmt och vältaligt höjde sin stämma å
riddarhuset under decemberdagarna 1865 till förmån
för representationsreformen. Äfven som predikant och
andlig talare visade han sig i sällsynt grad kunna
fängsla sin åhörarkrets, i enlighet med sitt skaplynne
vanligen intagande en fridsam och förmedlande
ståndpunkt, som han ock häfdat vid alla från och med
1888 hållna kyrkomöten och hvilken anses utestängt
honom från ärkebiskopsstolen. Han har presiderat vid
åtskilliga svensk-lutherska prästkonferenser, vid
jubelfesterna inom Augustanasynoden i Nord-Amerika
och vid allmänna religionskongressen i Stockholm 1897
samt bevistade som svenska kyrkans representant den af
tyske kejsaren Vilhelm II verkställda invigningen af
en evangelisk kyrka i Jerusalem 1898.
Som ombud för Visby stad har S. haft plats i Andra kammaren
från och med 1900
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
