Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rohtlieb, Johannes - Roman, Johan Helmich - Romanson, Henrik Vilhelm - Ronander, Carl Vilhelm Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beställningen vid Storkyrkan, hvilken kallelse han
likväl icke mottog. I okt. 1869 utnämndes han
till teologie doktor af universitetet i Giessen.
Efter mer än fyrtio års prästerlig tjänstgöring i
Sveriges hufvudstad, därunder R. länge utöfvade
en vidsträckt själavård äfven utom sin egentliga
församling, sökte och erhöll han vid uppnådda
sjuttiotvå lefnadsår 1879 afsked från sin innehafvande
pastorsbefattning vid S:t Gertruds församling.
Död i Stockholm d. 12 april 1881.
Förutom en mängd strödda predikningar,
griftetal, minnesord, tal, missionsböner, årsberättelser,
uppsatser, recensioner m. m. har R.
utgifvit Samling af tyska fabler, parabler
och legender med anmärkningar och ordbok
1838; Predikningar öfver evangelierna på
årets sön- och högtidsdagar, 3 band, 1859–60,
öfversatt från svenskan till tyskan »Wallins predikningar
och högtidstal», Björnstjernas arbete
»Om det britiska riket i Ostindien», samma författares
»Hinduernas teogoni, filosofi och kosmogoni»,
samt öfversatt och bearbetat »Hjorts
Tyska grammatik», »Öhrlanders Skrif- och Läsöfningar
i tyska språket» 2:a uppl. m. m.
Gift 1835 med Charlotte Juliane Philippine
Friedrike Döhn från ön Rügen.
Roman, Johan Helmich, musiker. Född 1694
i Stockholm, där fadern var hofkapellist.
Undervisad i faderns konst, antogs R. 1710
till medlem af hofkapellet och skickades fyra
år därefter på prinsessan Ulrika Eleonoras
bekostnad till England för att fullkomna sin
musikbildning under Händel, Pepusch och
Ariosti. Här mottogs han och gynnades på det
mest utmärkta sätt af hertigarna af Marlborough
och New-Castle och omtalades för sin skicklighet
på violin och oboe i Londons musikaliska kretsar
aldrig under annat namn än »den svenske
virtuosen». Anställd 1717 hos hertigen af New-Castle,
stannade han i London till 1720, då han
återkallades till Sverige. Här blef han 1721 vice
och 1727 ordinarie hofkapellmästare. Antydda
befattning skötta han på ett sätt, att han af samtida
berömdes såsom den där »lagt grunden hos
oss till en väl inrättad orkester». 1735 erhöll
han titel af hofintendent och begaf sig s. å. utrikes,
där han vistades till 1737 och besökte
under antydda tid England, Paris, Italien och
Tyskland. 1740 kallades han af Vetenskapsakademien
till en af dess ledamöter, väsentligen
till erkännande af hans förtjänster om
svenska språkets användning i kyrkomusiken. År
1745 sökte och erhöll han afsked från sin befattning
vid hofkapellet och afled på sin egendom
Lilla Haraldsmåla i granskapet af Kalmar
den 20 dec. 1758.
R. är den första svenska
tonkonstnär af någon större betydenhet och har
därför blifvit hedrad med benämningen »den
svenske musikens fader». Af hans kompositioner
har endast en blifvit utgifven nämligen XII
sonate a flauto traverso, violone e cembalo, som
utkom 1727, men Musikaliska akademiens bibliotek
förvarar i handskrift af honom stora, härliga
tonskapelser, mestadels i andlig stil. Han skref
emellertid dessutom symfonier, uvertyrer, konserter
för violin och oboe d’amour, klaverstycken
äfvensom ett stort antal kompositioner till kungliga
festligheter. För öfrigt kan nämnas, att han,
jämte det han försåg tonskapelser af Händel och
andra tonsättare med svensk text, från främmande
språk öfversatte åtskilliga afhandlingar. Vetenskapsakademien
ägnade hans minne en festlig
hyllning d. 30 maj 1767. Åbo akademi, dit
större delen af hans musikverk skänktes, gömde
af denne musikers skapande snille dyrbara skatter,
innan de förtärdes af lågorna vid branden
1827.
Romanson, Henrik Vilhelm, läkare. Född i
Puumala socken i Savolax d. 5 sept. 1776. Föräldrar:
kapellanen Henrik Romanus och Maria Helena Mechelin.
Efter slutade studier vid Borgå
gymnasium begaf sig R. 1797 till Uppsala där han
blef med. licentiat 1802 och promoverades till medicine
doktor 1804. Följande året förordnad till
anatomie prosektor i Uppsala och kirurg vid akademiska
sjukhuset, legitimerade han sig 1807 såsom
medlem af Collegium medicum i Stockholm
och förordnades 1811 af medicinska fakulteten
att hålla enskilda föreläsningar i fältkirurgien.
Efter att 1813 ha erhållit professors namn, heder
och värdighet, utnämndes han 1821 till adjunkt
i praktisk medicin, förordnades 1824 till intendent
vid Sätra hälsobrunn och befordrades sent
omsider 1830 till ordinarie anatomie och kirurgie
professor. Vid uppnådda sextioåtta lefnadsår
sökte och erhöll han 1844 afsked från sin professur
med pension. Först 1851 afgick han
från intendentsbefattningen samt afled i Uppsala
d 15 maj 1853.
R. var tidigt verksam såsom
författare i till hans vetenskap hörande ämnen.
Så skref han åtskilliga afhandlingar i disputationsform,
såsom bl. a.: Försök till en afhandling
om benen i människokroppen 1808–15, Myologiska
dissectioner 1820–38 och Exercitationes
chirurgica. Från hans professorstid förskrifva sig
åtskilliga specialafhandlingar, företrädesvis i patologi.
Så utgaf han 1830 Försök till vägledning
vid läkarekonstens utöfvande samt 1845
Barnläkaren, såsom vänlig rådgifvare vid barnsjukdomar,
ett från tyskan öfversatt arbete. Författade
för öfrigt recensioner och uppsatser i Sv.
Litter. Tidning m. m.
Gift 1: 1807 med
Katarina Johanna Ek, 2: med Ulrika Messman.
Ronander, Carl Vilhelm Henrik, läkare. Född
i Stralsund d. 23 juni 1794. Föräldrar: krigsfiskalen
Henrik Gerhard Ronander och Rebecka
Eleonora Meckern.
Föräldrarna öfverflyttade
1802 till Sverige, hvarefter R. genomgick Hudiksvalls
skola och Gäfle gymnasium samt blef student
i Uppsala 1813. Efter att 1819 ha erhållit kirurgie
magister-diplomet samt aflagt med. kand. ex.,
absolverade han följande året med, lic. examen
och promoverades till medicine doktor 1822. Redan
förut hade han tvenne gånger förestått sjukhusläkaretjänsten
vid Garnisonssjukhuset samt 1821
varit kommenderad såsom sjukhusläkare under
öfningslägret i Norge. 1825 af Sundhetskollegium
utsedd till föreståndare för Karlsbaderkurinrättningen
i Stockholm, förordnades han
1827 till med. och kirurg. adjunkt vid Karolinska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
