Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordblom, Johan Erik - Nordenankar - 1. Nordenankar, Johan - 2. Nordenankar, Johan Fredrik - 3. Nordenankar, Fredrik Vilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och flyttade till Stockholm samt antogs i sept. 1824
till lärare i elementar- och kyrkosång vid Musikaliska
akademien, af hvilken konstanstalt han kallades till
ledamot 1827. Efter Hæffners död 1833 anställdes
han såsom director musices vid Uppsala universitet,
med hvilken befattning han två år senare fick förena
organisttjänsten vid därvarande domkyrka. 1846 öppnade
han i Stockholm ett sånginstitut, gjorde därefter
åtskilliga konstresor i landsorten och uppträdde själf
såsom sångare vid flera konserter. Död i Uppsala d. 26
dec. 1848.
N. har komponerat en mängd större och
mindre sångstycken, af hvilka många, såsom: Sången,
med ord af Grafström; Ungmön i lunden, I fallets
stund, Vyss, vyss, Vore du ett ax, m. fl., vunnit
stor spridning och varit mycket omtyckta. Samma är
förhållandet med åtskilliga af hans manskvartetter,
såsom de ännu stundom sjungna: Härliga land, Forntida
minnen samt O, låtom oss svärja ett fostbrödralag. Han
komponerade äfven flera stycken för stor orkester,
en flöjtkonsert, en fagottkonsert m. m. Genom sin
Sångskola eller Lärobok i sång för lägre och högre
undervisningsverk, 3 kurs., 1836–40, har han inlagt
stora förtjänster om vokalmusiken, synnerligast vid
våra läroverk.
Gift med Johanna Elisabet Horner.
Deras dotter Johanna Maria, född i Stockholm 1827,
biträdde fadern på hans konstresor och vann såsom
konsertsångerska i hufvudstaden bifall för sin
vackra röst och väl nyanserade föredrag. Gift med
tullkontrollören och tonsättaren P. A. Ölander.
Sonen, Hjalmar Henrik N., född i Uppsala 1842, ägnade
sig till en början åt affärslifvet, men sedan han
1864 rest öfver till Amerika, fick han där studera
sång på bekostnad af sångerskan Parepa Rosa, som han
sedan biträdde vid hennes konsertturnéer. Han har
vidare med framgång sjungit på engelska teatrar.
Nordenankar. Ättens förste kände stamfader var
ryttaren Lars i Korparyd i Virserums socken af Kalmar
län, hvilken lefde på midten af 1600-talet. Hans
son kallade sig Corvinus efter nämnda ort och
dennes sonson – se N. 1 – adlades 1756 med namnet
Nordenankar, å hvilken ätts nummer hans båda
bröder adopterades 1772.
1. Nordenankar, Johan,
sjömilitär. Född d. 2 okt. 1722; son af prosten
och kyrkoherden i Hagebyhöga af
Linköpings stift Daniel Corvin och Kristina
Lindevall.
Efter någon tids vistelse i Uppsala,
ingick N. 1749 vid amiralitetet
och utnämndes året därefter till
löjtnant. För att vinna praktisk erfarenhet i
sitt yrke, sökte och erhöll han tillåtelse att gå
i utländsk sjötjänst och tjänstgjorde någon tid
dels på engelska, dels på maltesiska fartyg. Han
deltog härunder i flera expeditioner och bevistade
i maj 1752 en häftig sjödrabbning mellan maltesiska
och algieriska galerer. Återkommen till Sverige,
utnämndes han 1755 till kaptenlöjtnant och upphöjdes
året därefter i adlig värdighet, då han antog namnet
Nordenankar. Känd för utmärkta insikter, erhöll
han 1760 förtroendet att undervisa rikets
storamiral, den tolfårige prins Carl, i sjömansyrket,
befordrades 1766 till kommendörkapten och 1772 till
konteramiral och tjänstgörande generaladjutant
vid flottan samt fyra år senare till vice amiral
och amiralitetsråd. Erhöll på begäran afsked från
sina militära befattningar 1791. Död, ogift, på sin
egendom Fliseryd i Kalmar län d. 3 sept. 1804.
1789 kallades han till ledamot af Vetenskapsakademien,
en utmärkelse, af hvilken han hade gjort sig väl
förtjänt genom sina förträffliga sjökartarbeten. Han
har äfven skrifvit åtskilligt i sjövetenskapen, såsom
Inledning till styrmanskonsten 1756, Om förmonen och
nödvändigheten af en sjömakt, Tal om strömgångarna
i Östersjön, m. m.
2. Nordenankar, Johan Fredrik, militär. Född
på Bankeberg i Småland 1769; den föreg.
brorson. Föräldrar: öfversten Alexander
Nordenankar och Kristina Dorotea Hammarskjöld.
Antagen i krigstjänst 1778, utgick N. såsom
artilleriunderlöjtnant i 1788 års krig och
utmärkte sig på det berömligaste. Gustaf III,
härom underrättad, ämnade först pryda honom med
svärdsorden, men då han fått veta, att N. var blott
underlöjtnant och helt ung, skickade han honom
i stället två hundra riksdaler ur sin handkassa.
N. återlämnade genast penningarna och yttrade till
den, som hade i uppdrag att tillställa honom dem:
»Jag slåss för min plikt, men ej för
drickspenningar». Gustaf III tog svaret, såsom det
ägnade en konung, och förvandlade penningbelöningen
i en hedersvärja med silfverfäste, som på konungens
vägnar tillställdes den unge krigaren.
1789 befordrad till löjtnant, utnämndes han 1794
till kapten vid Göta artilleri och blef 1798
major. 1808–09 var N. chef för artilleriet
vid norska gränsen, och medveten om, ehuru
ingen aktiv deltagare, i revolutionsförslaget.
Han skördade ej heller någon af de frukter,
som i rikligt mått tillföllo statshvälfningens befordrare.
Redan året därefter begärde och erhöll
han sitt afsked, som beledsagades af öfverstetiteln,
och afled på Hammarsten, Grums socken i Värmland,
d. 5 mars 1821.
Gift 1798 med Fredrika Charlotta Löwenhielm.
3. Nordenankar, Fredrik Vilhelm, militär,
politiker. Född på Hammarsten i Värmland
d. 19 sept. 1800; den föreg. son.
Aderton år gammal
ingick N. som kornett vid Lifregementets husarkår,
utnämndes till löjtnant 1824, ryttmästare 1827 och
lämnade krigstjänsten med öfverstlöjtnants
fullmakt 1850. Dessa militära befordringar
midt under den djupaste fred visa, att det
ej var på krigarbanan, N. förvärfvade sitt rykte.
Detta skedde på riksdagsbänken, och det var i
finansiella frågor, han först och egentligen väckte
uppseende. I dessa inträngde han allt
djupare och utvecklade med ökad parlamentarisk vana
dem allt grundligare och klarare, så att han under
1830–40-talen gällde för ett orakel i finansväg,
åtminstone för den mera liberala fraktionen af
riddarhuset. Ädel, mild, upplyst och rättänkande,
värderades och högaktades han af alla, äfven af dem,
som i politiska och statsekonomiska frågor voro hans
afgjorda motståndare. Död, ogift, i Karlstad d. 8
april 1858.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
