Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Nobel, Ludvig Immanuel - 4. Nobel, Alfred Bernhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rubel eller 70,000,000 kr., under det antalet
personer anställda i bolagets tjänst utgjorde
omkring 10,000. Äfven kan tilläggas, att af hela
världens petroleumproduktion kommer ej mindre
än 40 proc. på Baku, platsen för det Nobelska
företaget. Den största svårigheten vid Baku var att
skaffa transportmedel, då Bakutrakten liksom hela
södra Ryssland är skoglös. Naftan forslades till en
början på grundgående ångare, s. k. tankfartyg, uppför
Volga och sedermera ut i marknaden. Genom användande
af pipe-lines-systemet, som först begagnades i
Amerika, föres petroleum långa sträckor i rör under
starkt tryck. Så t. ex. i en rörledning på 700
km. från Kaspiska hafvet till Svarta hafvet. Detta
transportsätt skall emellertid ställa sig ganska
billigt. För transporterande af bolagets produkter
användas vidare tankfartyg eller cisternbåtar,
stora grundgående båtar, på hvilka oljan förvaras
i stora cisterner och sålunda ej på fat. Af dylika
båtar äger bolaget en hel liten flotta, mellan 20 och
30 fartyg. Dessutom finnas en mängd bogserbåtar om
tillsammans mer än 150,000 ton. På ryska järnvägsnätet
har bolaget öfver 1,150 s. k. cisternvagnar med en
sammanlagd belastningsförmåga af omkring 12 millioner
kg. För magasinering äro väldiga cisterner af järnplåt
uppförda i närheten af större städer. Hvad de af
bolaget anlagda fabrikerna för bergoljans raffinering
beträffar, så äro dessa de största i sitt slag i
världen och årligen förarbetas vid dem bortåt 700
millioner liter. Dessa verk, som äro anlagda efter
helt andra principer än de amerikanska, anses såsom
mönster af teknisk fullkomlighet. Bolaget drifver
en betydlig export af sin vara till grannrikena
och Medelhafslanden. Med orätt har man i Ryssland
mot Nobel riktat den förebråelsen, att han åt sig
skapat ett monopol. Sanna förhållandet är, att han
icke tog patent på någon af sina idéer, hvarför
exempel icke saknas på, att de blifvit af andra
upptagna och tillämpade. Däremot torde det icke
kunna bestridas, att det Nobelska systemet utmärkt
sig för en fullkomlighet, som gör, att det ej snart
kommer att öfverträffas och undanträngas af något
annat. Vid bergoljans bearbetande erhållas åtskilliga
biprodukter. Till dessa hör en förträfflig smörjolja,
som år för år kommit allt mer i bruk. Äfven erhållas
stora kvantiteter s. k. massuten eller astatki, ett
flytande ämne, som nyttjas till bränsle på Volgas
och Kaspiska hafvets ångbåtar, å järnvägståg och
i fabriker. Denna olja har ock visat sig såsom ett
utmärkt bränsle vid metallurgiska operationer samt
särskildt vid framställande af det s. k. mitisjärnet,
som med dess tillhjälp första gången erhölls å
N:s mekaniska verkstad i Petersburg. Bröderna
Nobel anlade i Baku en svensk koloni, kallad
Villa petrolia samt belägen i en vacker park,
och af bolaget har för öfrigt på platsen för dess
verksamhet upprättats sjukhus, hospital, skolor
och andra välgörenhetsanstalter äfvensom stiftelser
för studerande i en mängd städer, däribland ock i
Stockholm vid Tekniska högskolan och Bergsskolan.
N. afled i Cannes d. 12 april 1888.
Gift 1: 1858
med sin kusin Sofia Vilhelmina Ahlsell. 2: 1870
med Edla Constantia Collin.
4. Nobel, Alfred Bernhard, kemist, tekniker,
storartad donator. Född i Stockholm d. 21 okt. 1833;
den föregåendes broder.
I likhet med sina
två äldre bröder erhöll äfven N. sin uppfostran
i Petersburg och deltog med dem i ledningen af
faderns där anlagda mekaniska verkstad. Emellertid
var det i fråga om uppfinningar inom den moderna
sprängtekniken, N. i all synnerhet kom att spela en
betydande roll. Honom tillhör i främsta rummet äran
att hafva bragt till lösning frågan om den af hans
fader i nitroglycerinen upptäckta sprängkraftens
fulla användning i industriens tjänst. Den första
frukten af hans ihärdiga studier och experiment
i antydda syfte blef framställandet af den nu så
bekanta och allmänt begagnade dynamiten. Denna utgör
en blandning af tre delar nitroglycerin och en del
kiselgur eller infusoriejord. Detta senare ämne fann
N. innehafva den för hans syfte särdeles önskvärda
egenskapen att i hög grad kunna i sig absorbera och
kvarhålla nitroglycerinen. Den af de båda ämnena
sålunda beredda degartade massan, hvarpå N. tog
patent 1867, är afsevärdt okänsligare för stötar
samt lättare att transportera och förvara än den rena
nitroglycerinen. Dessa egenskaper i förening med ringa
ömtålighet för vatten utmärka äfven det sedermera
af N. uppfunna, med tillhjälp af kollodiumbomull
beredda, spränggelatinet. Detta sprängämne vann
mycket hastigt vidsträckt användning. Till belysning
af hvilket framsteg dess uppfinnande innebär, kan
nämnas, att genom dess begagnande vid sprängningen
af S:t Gotthards-tunneln inbesparades ej mindre än
omkring 20 millioner francs, hvarjämte arbetet kunde
afslutas flere år tidigare, än hvad eljest varit
möjligt. I sammanhang med dessa sprängämnens införande
står N:s uppfinning att medelst anbringande i ett
nitroglycerinpreparat eller andra trögt exploderande
ämnen af en starkt laddad knallhatt i massan framkalla
en detonation. Genom sina nitroglycerinuppfinningar,
till hvilka 1888 äfven kom ett slags rökfritt krut,
ballistit benämndt, lyckades N. nästan beröfva
nitroglycerinen dess farlighet. För tillverkning af
sina nitroglycerinpreparat, å hvilka han förskaffade
sig patenträtt i de flesta land, anlade han fabriker
i Tyskland, Frankrike, Spanien, Italien, England
och Amerika. Han var äfven delägare i det stora
Nobelska naftabolaget, till hvars utomordentliga
utveckling han väsentligt bidrog genom dess förseende
med ansenligt rörelsekapital.
N. uppehöll sig,
sedan han blifvit millionär, dels på sin praktfulla
villa i San Remo och dels i sitt ståtliga palats
vid Avenue Malakoff i Paris. Utanför staden hade
den städse i sitt uppträdande enkla och blygsamma
»dynamitkungen» ett stort tekniskt-vetenskapligt
laboratorium, som han dock i början af 1890-talet
flyttade till San Remo. Rastlöst verksam,
arbetade han här företrädesvis på åstadkommande af
förbättringar i sprängtekniken. Sedan 1884 ledamot
af Vetenskapsakademien i Stockholm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
