- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:145

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Molin, Johan Peter - Molin, Lars - Molin, Pelle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Köpenhamn, där Thorvaldsen då nyss hemkommit från
Italien. Af den store mästaren fick han
åtskilliga goda råd och begynte sin
konstnärsutbildning kort därpå i medaljören Christensens atelier.
Efter tvenne års studier hos denne konstnär, följde
han dansken Marstrand till Paris, men stannade
endast där en månad, hvarefter han fortsatte
färden till Rom. Det första arbete, han
hemsände därifrån, och hvarigenom allmänheten fick
göra bekantskap med den lofvande konstnären,
var en Amor, som inköptes af kronprinsen Carl
1847. M:s andra arbete i ordningen Herdegosse
på en klippa
köptes vid världsutställningen i
London 1851 af svensk privatman. M. utförde
vidare Ingeborg 1848, Den sofvande
bacchantinnan
, som förskaffade honom en resepension,
i>Amoriner</i> 1850, David med slungan 1851, m. m.
Han kvarstannade i Rom till 1853, ehuru hans
vistelse där tidtals afbröts af resor för hälsans
vårdande och af ett besök i fäderneslandet för
att modellera den staty af Oscar I, som nu
pryder Göteborgs börs. Återkommen till Sverige
nämnda år, utnämndes han till vice professor
vid konstakademien, invaldes till en af
akademiens ledamöter – agré blef han 1848 – och
blef ordinarie professor 1855. Nu utförde han
för nationalmuseums fasad trenne genier samt
Nic. Tessins bild och modellerade Ehrenstrahls,
Tegnérs
och Wallins byster. Den neapolitanske
fiskargossen
blef också nu färdig. Under en
1859 företagen konstresa till Paris fulländade
han gruppen Bältespännarne, hvilken, i början
klandrad, höjde hans rykte i jämnbredd med
samtidens berömdare konstnärers. Hans nästa
stora arbete var hans bekanta Fontän, som,
utförd i gips för att pryda 1866 års skandinaviska
industriexposition i Stockholm, nu finnes gjuten
i brons och har sin plats i Kungsträdgården.
Hans tredje monumentala konstverk, modellen
till Carl XII:s staty, fullbordades vid samma
tid och har liksom den förenämnda blifvit gjuten
i brons och upprest i Kungsträdgården. Utom
de nu uppräknade utförde M. många andra
arbeten såsom en kolossal byst af Thorvaldsen,
bröstbyster af A. Retzius, Isr. Hwasser,
Wadman, excell. Trolle-Bonde
, Fr. Schartau o. s. v.
– Död efter en längre tids sjuklighet å Ekudden
vid Vaxholm d. 29 juli 1873. – »M. är som
konstnär först och främst improvisatör. – I
fontänen visar M:s konstnärsskap både sin styrka
och sin svaghet, styrkan i den friska fläkt af
osökt poesi, som genomgår det hela, i den
lätta flyktiga, men kraftiga improvisationen,
svagheten i det plastiska genomförandet af de olika
figurerna. – Det, som dominerar i
Bältesspännarne, är det koncentreradt dramatiska i
situationen, den smidigt afvägda grupperingens liflighet,
den i de båda kämparnes hållning och rörelse
åskådligt gifna karakteristiken, jämvikten mellan
å ena sidan den samlade, lugna styrkan och å den
andra den eldfulla, ungdomliga djärfheten och
vigheten. Så väl i denna grupp som i fontänen
är det slutligen – eller kanske i första rummet
– det nordiska i lynnet – om också ej i
formen – som talar högst och tydligast. – Bland
dem af våra konstnärer, som hjälpt till att »för
vår konst eröfra vår egen forntid», innehar M.
den ej minst betydande platsen. I kanske högre
grad än någon af de andra har han förstått att
göra de nordiska ämnena populära, att väcka
intresse för dem». – Gift 1854 med Emma
Amalia Erhardina Broberg
.

illustration placeholder

Molin, Lars, präst, riksdagsman. Född i
Kumla socken i Västmanland d.
25 nov. 1657. Son af
komministern därstädes Jonas Molinus
och Anna Kumblæus. – Student
i Uppsala 1677, var M. informator hos
dåv. teol. professor Erik Benzelius d. ä. 1684
försvarade han en värdefull afhandling
i romersk arkeologi, blef 1685 konrektor i Västerås,
1686 konsistorienotarie och var under en tid
föreståndare för grefve Magnus Gabriel de la
Gardies bokskatter, hvilka icke långt därefter
till stor del införlifvades med biblioteket i
Uppsala. 1688 promoverades M. till fil. magister
och företog året därefter utrikes studieresor, blef
1692 teologie licentiat i Giessen och prästvigdes
efter sin hemkomst 1693. Kort därefter utnämnd till
ord. regementspastor vid Lifgardet, befordrades
han 1694 till teologie professor vid universitetet i
Dorpat och kyrkoherde vid S:t Laurentii församling
därstädes och åtföljde 1699 universitetet vid dess
förflyttning till Pernau. Här hade hans verksamhet
varat blott en kort tid, när han vid ryska infallet
flyttade öfver till Sverige, där han 1702 utnämndes
till änkedrottningens öfverhofpredikant. Tre år senare
befordrades M. till förste teologie professor och
domprost i Uppsala och blef snart en ganska betydande
man både inom stiftsstyrelsen och vid riksdagarna,
där han tillhörde det icke obetydliga parti, som
umgicks med planen att efter Carl XII:s död frammana
ett friare statsskick. Jämte P. Ribbing, Gyllencreutz
m. fl. deltog han i utarbetandet af det förslag
till regeringsform, som 1719 i hufvudsak antogs af
ständerna. Han satt äfven i den Görtzska kommissionen
och framstod där, till föga heder för sitt minne,
som en oförsonlig fiende till den anklagade mera
än som en opartisk och rättvis domare. – Då en eldsvåda 1702
i grund härjat domkyrkan i Uppsala
och staden, inlade M. stor förtjänst till kyrkans
återuppbyggande. Han bekostade också en prydlig och
bekväm bibelupplaga, som utkom 1720 (»Doktor Molins
bibel»). – Död i Uppsala d. 20 sept.
1723. – Gift 1: 1695 med Maria Staf och 2: 1713 med Jakobina Kristina
Hylteen
. Hans barn i senare giftet blefvo 1719 adlade
med namnet Meldercreutz.

illustration placeholder

Molin, Pelle, skriftställare. Född d. 8 juli
1864 i Ådals-Lidens socken i
Ångermanland. Fadern var
bonde och modern torde haft
zigenarblod i ådrorna. – M. var
1887-90 elev vid Fria konsternas
akademi i Stockholm men
återvände sedan till Ångermanland,
där han, som brutit med sin
familj, 1890-94 lifnärde sig, så godt han kunde,
genom att bo ensam, på ett torp i bygden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/b0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free