- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
II:141

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meyer, Ernst Fredrik Wilhelm - Meyer, Gerhard - Michaëli, Louise Charlotte Helene

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

erfarenhet och sitt urbana sätt att häfda sina
i hufvudsak moderat-konservativa, men dock i
mångt och mycket om vaken blick för tidens kraf
vittnande, åsikter samt icke minst den aktningsvärda
själfständighet, hvarmed han icke drog sig för att
ställa sig i harnesk mot äfven af dagens kastvindar
uppburna tankeströmningar. Ett uttryck för den
aktning, den utom partierna då stående M. förvärfvade,
var hans inval i bevillningsutskottet vid 1898–1902
års riksdagar. Då han städse prononcerat sig
som frihandlare, väckte dock hans utnämning till
statsråd och chef för finansdepartementet vid den
andra Boströmska ministärens bildande d. 5 juli 1902
stort missnöje inom det protektionistiska lägret. Han
visade sig dock snart mäktig konsten att afvinna
riksdagen ett villigt öra för sina önskningar hvilket
icke minst får tillskrifvas hans manliga, franka,
från all affektation fria, uppträdande och det goda
humör, hvarmed han förfäktat sina framställningar.

Gift 1874 med Beate Kall.


Meyer, Gerhard, styckgjutare. Född i Stockholm
d. 1 aug. 1704. Föräldrar: Gerhard Meyer, hvilken
liksom sin fader, Johan Meyer, hade k. privilegium
å styckgjuteriet i Stockholm, som uppbyggts af
den från Tyskland inkomne Johans far Gerhard
Meyer, samt Katarina Kammecker.

Vid sex års
ålder förlorade M. sin far, och tio år därefter
erhöll han af konung Fredrik I bekräftelse på den
styckgjutarsyssla, fadern innehaft. Efter någon tids
vistelse i Uppsala anträdde han 1724 en resa till
kontinenten, där han, genom att låta anställa sig
som arbetare vid de större gjuterierna, inhämtade en
noggrann kännedom om allt det nya, som kunde vara
af gagn i hans yrke. Återkommen till Sverige 1727,
öfvertog han i början af följande året ledningen
af det k. gjuteriet i Stockholm, hvarifrån en mängd
utmärkta gjutarbeten snart utgingo och fördelaktigt
vittnade om styresmannens skicklighet. Bland verk
af mera monumental art, som under en följd af år
utfördes vid det Meyerska gjuteriet, må nämnas:
bröstbild af Carl XII, modellerad af Bouchardon, samt
dylika af Fredrik I och Adolf Fredrik, de medaljonger
och troféer i bly, som pryda västra och södra
fasaderna af k. slottet samt Karolinska grafkoret
i Riddarholmskyrkan, det vackra postamentet under
predikstolen i slottskapellet, Gustaf Vasas staty
på Riddarhustorget och Gustaf II Adolfs på torget
med samma namn, båda modellerade af L’Archevesque,
m. m. Det sistnämnda gjutningsarbetet blef emellertid
misslyckadt, så att ciseleringen tog en lång tid i
anspråk. Jämte denna konstutöfning sysselsatte han sig
med arbeten och uppfinningar af rent teknisk art. Så
uppfann han och införde en ny borrningsmetod för
kanoner, använde först stålbeklädnad kring fänghålet
på metallkanoner, uppfann ett slags nya och säkrare
krutprofvare, än de förut brukliga o. s. v. M. blef
1730 sprutmästare vid k. slottet och i Stockholms
stad samt 1747 direktör vid Stockholms stads
brandförsäkringsverk. 1752 sålde
han sitt gjuteri till kronan. 1766 erhöll
M. öfverdirektörs titel och 1775 adelsskap, ehuru han
ej tog inträde på riddarhuset, invaldes till ledam.
af Vet.-akad. m. m. 1775 skänkte han till Målare- och
bildhuggareakademien sitt vid Röda bodarna
belägna hus, hvarför akademien till betygande af sin
tacksamhet lät öfver honom slå en medalj och kallade
honom till sin hedersledamot. Död i Stockholm d. 11
nov. 1784.

Gift 1728 med Maria Juliana Kammecker.

Äldste sonen Gerhard M., f. 1728, efterträdde honom
1772 som k. styckgjutare och afled 1797. Med dennes
död upphörde släktens mer än 150-åriga innehafvande
af k. styckgjuteriet.


Michaëli, Louise Charlotte Helene, f. Michal,
skådespelerska, sångerska. Född i Stockholm d. 17
maj 1830. Föräldrar: kantorn vid Jakobs församlings
kyrka, korsångaren vid k. teatern Henrik Gustaf
Michal
och Sara Helena Malmgren.

Fru M. antogs vid sitt nittonde år till elev vid k. operan
och debuterade som Elvira i »Don Juan» s. å. 1852
anställdes hon som skådespelerska vid lyriska scenen,
där sångundervisningen då leddes af Julius Günther,
och stannade här till 1854, då hon företog en
studieresa till Paris och London, i hvilken sistnämnda
stad den berömde Garcia befann sig och för en tid blef
hennes lärare. Sitt rykte, äfven utom fäderneslandet,
som en sångerska af betydande rang, grundlade hon
genom de gästroller och konserter, hon under de två
följande åren 1855–56 gaf i Köpenhamn samt flere
af Nordtysklands förnämsta städer. Och med detta
rykte återvände hon sistnämnda år till Stockholm,
där hon tog nytt engagement vid k. operan för tre år,
från 1856–59. För den ovanliga framgång, hon nu äfven
vann i den komiska genren, lär hon i ej obetydlig mån
haft att tacka det intresse, hvarmed Foroni omfattade
hennes konstnärsskap. Efter den kontrakterade tidens
utgång företog hon en ny konstresa, besökte flere af
kontinentens och Storbritanniens förnämsta städer och
tog för en tid anställning vid Her Majestys Theatre i
London, då hon hade den lyckan att af Nordens största
sångerska, Jenny Lind, som äfven befann sig i London,
erhålla icke allenast en välvillig uppmuntran, utan
de bästa praktiska råd och den säkraste vägledning,
som den tiden torde stått att vinna. Hon sjöng
under dessa år äfven i Tyskland, Nederländerna,
Norge, Danmark och Finland. Hemma uppträdde hon mot
särskildt arvode 1860 samt 1862–64 på k. teatern,
hvarefter hon för fem år tog fast anställning därstädes.
Hon bibehöll nästan utan afbrott detta
förnyade engagement till 1873. Förlusten af hennes
enda barn 1870 samt sorgen öfver makens något senare
inträffade död kom hennes hälsa att vackla och hösten
1873 sökte hon i Södern bot och vederkvickelse, men
återkom 1874 med fullt utbildad lungsot och afled i
Stockholm d. 23 febr. 1875.

På vår k. scen innehade
Louise M. såsom sångerska länge en plats, som ställde
henne utom all täflan. Om möjligt ännu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/b0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free