- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:578

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Key, Ellen Karolina Sofia - Keyser, Henrik - Keyser, Carl Johan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Genom sina med fin penna författade lefnadsskildringar
af Ernst Ahlgren 1889, och Anne Charlotte
Leffler, duchessa di Cajanello
1893 framkallade
hon inom litterärt och socialt intresserade kretsar
en liflig polemik om bl. a. äktenskapsfrågan.
Vidare må nämnas den litterära studien C. J.
L. Almqvist, Sveriges modernaste diktare
1897
samt småskrifterna Individualism och socialism
1895 och Bildning 1897. Då fröken K. hållit
det föredrag i kvinnofrågan, som på flera håll
inom »kvinnosakskvinnornas» läger framkallat
den lifligaste gensägelse, utgaf hon 1896 sina
uppseendeväckande skrifter Missbrukad kvinnokraft
samt Kvinnopsykologi och kvinnlig logik,
i hvilka hon med öfverlägsen talang gör gällande,
att arbetet för kvinnofrigörelsen råkar in på afvägar,
så snart det tenderar därhän att försvaga
eller upphäfva det för kvinnans natur utmärkande,
hvarigenom hon har att fylla sin uppgift
i kulturens tjänst. Dessa skrifter gåfvo upphof
till en mängd broschyrer och andra inlägg
i kvinnofrågan. Stor uppmärksamhet väckte
fröken K:s 1898 utgifna, 1901 i ny upplaga
utkomna skrift Tankebilder – ett arbete som
gaf Georg Brandes anledning att i Köpenhamnstidningen
Politiken 1899 skrifva en litterär
essay, inneslutande en värdesättning och precisering
af Ellen Keys betydelse inom den nutida
svenska litteraturen och kulturen, där Brandes
tillmäter henne en ledande och samlande
ställning. Ur den omfångsrika, briljant skrifvna
uppsatsen må det tillåtas här lämna följande
utdrag: »Allt hvad hon säger om mänskligt
känslolif är sundt och fint. Hennes talrika uttalanden
rörande konstens väsen och betydelse
röja en hög och ädelsinnad konstnärlig kultur,
ädelsinnad och rättvis i den meningen, att hon
aldrig underskattar något ypperligt och endast
sällan öfverskattar något underordnadt. Som en
trofast lärjunge till Goethe står hon kall och
främmande för såväl mysticismens konstteori
som Tolstoys fordringar på konstens gagn för
det allmänna. Hon häfdar med värme, att konsten
liksom kärleken är sitt eget mål. Skönast
träder hennes väsen läsaren till mötes, när hon
talar om, hvad kvinnornas väsen är. Hon har
de högsta idéer om kvinnans betydelse i människolifvets
organisation, och hon har de
mänskligaste idéer därom. Man kan ej tala
vackrare, renare och mera fördomsfritt om förhållandet
mellan man och kvinna, än hon gjort».
1901 utgaf fröken K. ett nytt arbete, benämndt
Barnets århundrade, hvilket genom öfversättningar
blifvit vida kändt. Så har det i Tyskland
upplefvat ej mindre än fyra upplagor och för
öfrigt öfverflyttats till danska, holländska och
polska språken, hvarjämte öfversättningar till
franskan och ungerskan för närvarande (1903)
äro under utarbetning. Sistnämnda år utkom
ett nytt arbete af henne, Lifslinjer.


Keyser, Henrik, boktryckare. Hans födelseår
och härkomst äro okända.

I sina yngre
år hade han lärt boktryckeriyrket, men af en eller
annan anledning anställd såsom soldat följde han
i denna egenskap Gustaf Adolfs härar både under
ryska och polska fälttågen. Sägnen berättar, att i
det byte, konungen 1625 vann i Lifland, fanns bland
annat ett boktryckeri, hvilket, då han hörde att
K. kunde sköta ett sådant, han skänkte åt den
konstförfarne ynglingen, med villkor att han
skulle uppsätta det i Stockholm. Med sin skatt
skall då denne återvändt till Sverige och begynt
i Stockholm en ny verksamhet som förläggare,
boktryckare och bokhandlare. Dock finnes intet,
som gifver vid handen, att hans verksamhet därstädes
såsom boktryckare börjat före år 1633.
Från 1635 kallar han sig k. boktryckare. Bland
hans flera förlagsartiklar märkes särdeles den
af Wolfgang Hardtman stuckna, mycket rara
Sveriges Rijkes Ridderskaps och Adels Vapenbook
– den första af detta slag i landet, som
trycktes i aflång 4:o 1650 och innehåller omkring
300 ofärgade vapensköldar. För öfrigt
utgingo från hans officin utom ett stort antal
k. förordningar och annat offentligt tryck flera
större arbeten, alla utmärkta i typografiskt hänseende.
Bland dem äro att nämna finska bibeln
af år 1641, den svenska (den s. k. drottning
Kristinas) af 1646, båda i folio, samt lagupplagorna
af 1635, 38 och 43 i kvarto. K., som
äfven var en skicklig träsnidare, har på denna
sin konstfärdighet lämnat vackra prof såväl i
den förenämnda vapenboken som bl. a. i det
med förträffligt återgifna vapensköldar illustrerade
arbetet »Petri Pachii Missus». Han lär ha
aflidit 1663.

Hans tryckeri ärfdes af sonen
Henrik K., som sedan 1670, då han blef myndig,
på ett förtjänstfullt sätt upprätthöll firmans
anseende till sin död 1699. Å hans officin började
tryckningen af den stora kyrkobibeln, hvilken
emellertid blef färdig först 1703 under ledning
af faktorn J. E. Balduin. Denne K. hade
en filial af sitt tryckeri i Uppsala 1685–95.
Densamma öfvertogs sedan af hans son Henrik,
som 1695–1701 var akademiens boktryckare.


Keyser, Carl Johan, kemist. Född i Slaka
socken af Östergötland d. 5 juli
1821. Föräldrar: brukspatronen
Jakob Keyser och Eriana Margareta
Ekenstam
.

Student i Uppsala 1841, promoverades
K. till fil. doktor därstädes
1848, hvarpå han kallades till
docent i kemi vid Uppsala universitet,
och anställdes såsom lärare i agrikulturkemi,
fysik och kemi vid Ultuna landtbruksinstitut
1851. Under åren 1853–54 gjorde
han såsom Byzantinsk stipendiat en vetenskaplig
resa genom Tyskland och Frankrike, utnämndes
1857 till lärare i kemi och kemisk teknologi vid
Tekniska elementarskolan i Norrköping, samt
antogs året därefter till agrikulturkemist för
Östergötland. 1877 blef han lektor vid nämnda
läroverk. Förutom en mängd vetenskapliga afhandlingar,
införda i »Tidskrift för landtmanna- och
kommunalekonomien» samt i »Farmaceutisk
tidskrift», har K. utgifvit bl. a. Om gödningsmedlens
beståndsdelar och verkningssätt
1860;
Blad ur naturens bok 1863; Kurs i laborationsöfningar
1864; Organisk kemi 1866–67,
2:dra uppl. 1876; Kemien 1869–76, i »Bibliotek
för populär naturkunnighet»; <i>Förstudier till den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/a0578.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free