Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Hjärne, Urban - 3. Hjärne, Kristian Henrik - 4. Hjärne, Gustaf Adolf - 5. Hjärne, Rudolf - 6. Hjärne, Harald Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1703 med Elisabet Carlsdotter Cederström, som
dog 1759, ett hundra aderton år efter sin mans
födelse. Med sina tre hustrur hade han tjugufem barn.
3. Hjärne, Kristian Henrik, läkare; den föregåendes
son. Född i Stockholm
d. 29 april 1709.
Student i
Uppsala 1727, företog H., som
därstädes icke fortsatte sina studier,
med en sin broder 1732
en utrikes resa och aflade i
Paris medicine kandidatexamen.
Hemkommen, fick han stor praktik
och blev hofmedicus hos drottning Ulrika
Eleonora. Bland hans speciella läkemedel märktes
ett elixir – Hjärnes testamente – som på sin tid
ansågs kunna rent af förlänga lifvet, samt ett
plåster – Hjärnes plåster – som begagnas som
ett värmande medel vid sjukdomar i inre organ
samt å svullnader af reumatisk natur. H. beredde
själf och sålde sina läkemedel. I sitt 1739 utgifna
arbete Hus- och Rese-Apotek beskref han, huru
många af honom preparerade läkemedel skulle
nyttjas, men omtalade icke närmare deras sammansättning.
Död d. 27 juli 1794.
Gift 1736
med Anna Kristina Schönberg.
4. Hjärne, Gustaf Adolf, riksråd. Född i
Stockholm d. 5 nov. 1715; den
föregåendes broder.
H. inträdde
1731 som volontär vid
artilleriet å den militära banan,
å hvilken han slutligen 1758
avancerade till öfverste vid Nylands
infanteriregemente. Han
deltog äfven i sin tids politiska
lif å Hattarnes sida, som vid riksdagarna 1751–60
insatte honom i sekreta utskottet och 1761
utverkade hans befordran till riksråd, hvarmed
följande år följde friherrevärdigheten. Hofsam
och försiktig, utsatte han sig i mindre grad än
sina kolleger för motpartiets ovilja, och var vid
dettas seger 1765 en af de få, som räddade sin
plats. 1768 utnämnd till kanslär för Lunds universitet,
tillstyrkte H. i dec. s. å., ensam i hela
rådet, riksdagens sammankallande. Efter Adolf
Fredriks bekanta tronafsägelse kom denna likväl
till stånd, med den påföljd, att Hattarne åter
kommo till väldet. H. erhöll af ständerna särskild
tacksägelse och upphöjdes 1770 till grefve.
I mars 1772 sökte han privatlifvets frid och afsade
sig sin plats i rådet, men återkallades dit
efter revolutionen af Gustaf III och fungerade
i denna egenskap till riksrådets upplösning 1789.
Död d. 19 april 1805 å Ekensberg i Södermanland.
Gift 1739 med Anna Maria Ehrensvärd,
syster till Augustin Ehrensvärd (se sid. 278.)
5. Hjärne, Rudolf, litteratör. Född å Nya
Varfvet vid Göteborg d. 15 april
1815; sonsons son till den föregåendes
broder. Föräldrar: öfversten
vid arméns flotta Carl Jakob
Hjärne och Ulrika Sofia Ehrenhjelm.
Student i Uppsala
1831, uppträdde han först i början
af 1840-talet offentligt med
några bidrag i den af Malmström och C. J.
Bergman utgifna Kalendern »Linnæa Borealis».
Då tolf studenter 1846 uppsatte »Studentbladet»,
men kort därefter drogo sig tillbaka,
ägnade H. och hans vän Sohlman lönlöst tid
och krafter åt detta publicistiska företag. Endräktigt
kämpade båda med lif och värme för
den skandinaviska idén, hvilken just då, efter
studentmötenas begynnelse, slagit hastig rot i
många ungdomliga sinnen, behandlade i en mängd
artiklar den skandinaviska frågan samt höllo föredrag
i det i Uppsala bildade »Skandinaviska
sällskapet», hvari H. en tid var sekreterare.
1849 anmodades han att inträda i redaktionen
af tidningen Bore. Härmed fortfor han ett år
och föreslog vid sin afgång från tidningen Sohlman
till efterträdare, hvarmed dennes egentliga
publicistiska bana började. Från 1857, då H.
på anmodan af Hazelius lämnade en mängd bidrag
till Svenska Tidningen, sysselsatte han sig
under några år uteslutande med skriftställeri,
utgaf bland annat: Alexis, ur en afliden students
lefnad och handskrifter 1859; Tankar
och bilder 1861, samt några öfversättningar m.
m. 1862 kallad till lärare vid Norrköpings
lyceum, var han 1863–69 föreståndare för detta
läroverk och utgaf under denna tid Om litteraturen
och dess betydelse som bildningsmedel, samt
Skolans hufvudpunkter.
Sedan 1869 höll han
årligen i en mängd svenska städer äfvensom vid
universitetet i Kristiania offentliga föreläsningar
öfver »Götiska skolan och dess hufvudmän», och
utgaf 1878 dessa föreläsningar i tryck. I Dagen
före drabbningen, 1882, behandlar H. Nya skolan
och dess förnämsta män. Död i Stockholm
d. 25 dec. 1884.
Ogift.
6. Hjärne, Harald Gabriel, historiker, politiker.
Född å Klastorp i Västergötland
d. 2 maj 1848; den föreg.
brorson. Föräldrar: kaptenen
Harald Hjärne och Ida Margareta
Benedikta Richert, dotter
af lagman Johan Gabriel
Richert (se nedan).
Student i
Uppsala 1865, blef H därstädes
1872 filosofie doktor med första hedersrummet,
efter att hafva försvarat afhandlingen: Om den
fornsvenska nämnden enligt Götalagarne och
förordnades s. å. till docent i historia därstädes.
1873–74 hade han förordnande som lärare vid
realgymnasiet i Göteborg och vistades 1875–76
i Stockholm som redaktör af Svensk Tidskrift,
först tillsammans med Hans Forssell (se sid. 351)
och sedermera ensam. 1876 återvände han emellertid
till Uppsala och företog under de följande
åren vidsträckta utländska resor i vetenskapligt
ändamål. 1885 utnämnd till e. o. professor i
historia vid Uppsala universitet, blef han
ordinarie professor därstädes 1889.
I denna egenskap
har han såväl genom liffulla föreläsningar
som sitt ovanligt mångsidiga intresse för skilda
delar af ämnet i hög grad bidragit till främjande
af det historiska studiet och kring sig samlat en
skola af hängifna lärjungar. Måhända bör detta
ses i samband med H:s uppträdande i politiska och
kulturella spörsmål, i hvilka han i så väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
