- Project Runeberg -  Svenskt biografiskt handlexikon /
I:357

(1906) Author: Herman Hofberg, Frithiof Heurlin, Viktor Millqvist, Olof Rubenson - Tema: Reference, Biography and Genealogy
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredholm, Johan Henrik Gotthard - Fredin, Nils Edvard - Fredrik I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alla af honom tills nu (1902) bevistade riksdagar
(från 1900 som dess vice ordf.). F. är en man, hvilken
lefver och har sin fröjd i utarbetandet af sakliga
utredningar, och mångfaldiga sådana bära vittne
om hans sakintresse, insikter och oegennyttiga
arbete för det allmänna. Ifrig frihandlare, föll
det vanligen på hans lott under 1890-talet att gå
i spetsen för utskottets frihandelsvänliga kontingent.
Bland af honom väckta motioner må
nämnas: om åvägabringandet af en förbättrad
näringsstatistik, om förordning ang. statens upphandlings- och
entreprenadväsen, som efter kommittéutredning,
i hvilken F. deltog, ledde till
sådan förordning 1889; hans uppseendeväckande
motion 1896 om åtgärder för hvitbetssockertillverkningsafgiftens
afskaffande och sockertullens
sänkning samt om statens pensionsväsen 1897,
m. fl. Var 1887 och 1891 statsrevisor, stadsfullmäktig
i Stockholm 1896–1902 samt ledamot af
kommmunalskattekommittén 1897–1900 och af
pensionskommittén från 1899. Till sin allmänna
politiska uppfattning är han moderat-liberal och
tillhör »liberala samlingspartiet».

1889 företog
F., med understöd af Lorénska stiftelsen, en utrikes
resa för studium af arbetarskyddslagstiftning
och fabriksinspektion, som 1890 utmynnade i
hans skrift: Arbetarlagstiftningen och fabriksinspektionen
i utlandet
. Han har i öfrigt af trycket
utgifvit bl. a.: Maskinerna och landtbruket 1876,
Anteckningar om patentväsendet i åtskilliga
länder
1876, En lifsfråga för svenska industrien
1879 jämte en mängd uppsatser och afhandlingar
i ekonomiska, tekniska och politiska
ämnen i skilda tidningar och tidskrifter.

Ogift.


Fredin, Nils Edvard, skald. Född i Stockholm
den 8 juni 1857. Föräldrar:
öfverkommmissarien i civilstatens
pensionsinrättning Nils August
Fredin
och Margaretha Theresia
Lieberath
.

För sjukdoms skull
måste F. redan i femte klassen i
Nya elementarskolan afbryta skolstudierna,
hvilka han dock fortsatte
för sig själf, särskildt i historia och vitterhet.
Redan som gosse skref han vers och var
besluten att bli skald. Hans på olika håll publicerade
öfversättningar från engelska, tyska och
franska skalder väckte uppmärksamhet och 1884
utgaf han under titeln Skilda stämmor de bästa
af dessa öfversättningar, som slogo mycket an.
I företalet härtill framlägger han sin egen
estetisk-politiska trosbekännelse, gående i utprägladt
frisinnad riktning. I början af 1880-talet
höll han bl. a. föreläsningar i statskunskap på
Stockholms Arbetareinstitut och deltog en tid i
redaktionen af »Folkets bok», en ordbok för
nyttig kunskap, samt utgaf öfversättningar från
Ingersoll. Han vistades sedan ett par år vid västkusten,
där han var redaktionssekreterare i »Bohuslänningen».
Hans bröstsjukdom blef emellertid
förvärrad, och efter ett kort uppehåll i Stockholm,
flyttade F. till Helsingland, där han bl. a.
arbetade på skådespelet »Bränningar». Sommaren
1888 skref han rimkrönikan »Vår Daniel»,
som insändes till Svenska akademien och belönades
med dess stora pris. F. kom nu åter
till hufvudstaden, där han blef firad, men hans
hälsotillstånd var sådant, att han icke kunde bevista
festen till franska revolutionens 100-årsminne
å Hôtel Kontinental d. 5 maj 1889, hvartill han
skrifvit den uppseendeväckande dikten »Sekeldagen».
Död i Södertelge d. 27 juni 1889.

Efter
hans död utkom Vår Daniel och andra dikter
med skaldens lefnadsteckning af J. A. Runström,
och 1890 Efterlämnade skrifter samt dramat
»Biltog», uppfördt s. å. å Svenska teatern. F:s
diktning utmärker sig för stor känslighet och
vacker formgifning.

Ogift.


Fredrik I, konung. Född i Kassel d. 28 april
1676; son af Carl, landtgrefve
af Hessen-Kassel, och Maria
Amalia
, dotter till hertig Jakob
af Kurland.

Såsom landets
framtida regent, erhöll Fredrik
en vårdad uppfostran och tillbragte
tre af sina ungdomsår på
resor i främmande länder, öfverallt
omtyckt och firad för sitt goda lynne, fördelaktiga
utseende och förbindliga umgängessätt.
Vid spanska successionskrigets utbrott gick han i
holländsk tjänst och kämpade ömsom med lycka
och olycka, men alltid med utmärkt mod, ända
till freden i Utrecht. I december 1714 ankom
landtgrefven till Sverige, där hans bröllop med
prinsessan Ulrika Eleonora, utan några större
högtidligheter, firades följande året d. 24 mars.
Det uppgifves, att Carl XII icke skall varit särdeles
benägen för detta giftermål och, samma
dag Ulrika Eleonora vigdes i Stockholm, skämtsamt
yttrat: »I dag dansar min syster bort Sveriges
krona», troligtvis en anspelning på prinsessans
genom giftermålet förlorade arfsrätt. Huruledes
Fredrik, som vid Carls död var generalissimus
öfver svenska hären, på sin gemåls vägnar aflade
försäkran om, att Ulrika Eleonora, såvida hon
erkändes för Sveriges drottning, skulle afsäga
sig enväldet; huruledes Ulrika Eleonora, med
ständernas medgifvande, sedermera öfverlämnade
spiran åt Fredrik, och huru denne, mera mån
om konungavärdighetens yttre glans än ett verkligt
konungavälde, beredvilligt ingick på de inskränkningar
i konungamakten, ständerna fordrade,
tillhör allmänna historien och lämnas därför
här åsido.

Till sin karaktär var Fredrik
god, mild och välvillig, men lättsinnig, slösaktig,
lätt ledd af smågunstlingar och hatare af allt,
som fordrade tankekraft och ihärdighet. Missnöjet
med den obetydliga makt, han ägde, men
också hans bekvämlighetslust, gjorde, att han
sällan deltog i rådets öfverläggningar. Måste
han någon gång vid viktigare sådana gripa sig
an, uttalade han sin mening både klokt, klart
och bestämdt. Men då detta var gjordt, lämnade
han vanligen rådsbordet för att slippa försvara,
hvad han yttrat, eller understödja sina anhängare
mot envisa motståndare. Följden blef, att ledningen
af statens ärenden föll och måste falla i
rådets händer, under det monarken själf, plågad
af ledsnad och sysslolöshet, icke visste, hvarmed
han skulle döda tiden. Så länge krafterna tilläto
det, brukade han förströ sig med jakt, som han
älskade med passion och hvari han uppnått den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:25:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sbh/a0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free