Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Routesvagge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sprickig, i synnerhet i de övre delarna, varför en
Sarekbestigning endast kan utföras av ett sällskap av minst
tre personer, sammanbundna med glaciärtåg. Man torde
lämpligen böra hålla sig till glaciärens mittlinje, tills man
nått Sydtoppen (2 037 m). Därifrån fortsätter man på den
branta flik (fig. 37) av is och snö, som höjer sig upp emot
själva Sarektjåkko emellan denna lopp och Sydtoppen.
Man väljer sin väg över de sprickfriaste sträckorna.
Vanligen befinna sig dessa utmed kanten, där mjuk snö
plägar ligga. På de snöfria, sprickiga iskullarna i mitten
kan det nog stundom vara svårt att få fotfäste utan
stigjärn eller isstav (sid. 12 och 13.) Uppe vid övre randen av
snöflikcn fortsätter man upp till kammen samt följer denna
mot toppen, men gör strax under den översta klippan en
sväng åt V för alt lättare komma på den. På norra sidan
om de översta stenarna (2 090 m) är en liten plattform
på några m2 med ett av fransmannen Ch. Rabot byggt
röse, i vilket ett bleckfodral ligger, innehållande visitkort
från en hel del personer, som bestigit toppen. På den
lilla plattformen har jag tillbringat nära tre dygn 4/8-7/8
1901 i avvaktan på bättre väder. Kartografen Bucht, som
var den första Sarekbestigaren (1879), lär ha bestigit toppen
från V. Sarekglaciären i N.
Utsikten från Sarektjåkko är naturligen mycket
framstående, då denna topp så avsevärt höjer sig över alla
andra i trakten. Man ser alla de viktigare toppkomplexen
såsom Ruopsok - Äpartjåkko, Skårkas - Vassjatjåkko,
Kåtokjokotjkaska - Pelloreppe - Pårtekaise, Ålkatj,
Rita - Aka - Lanjektjåkko. Kuoper - Påisatjåkko, Stuor
Nijak, Akavare m. m. I N har man en god utsikt över
den sjörika högslätten S om Stora Lule älvs sjökedja, en
oändlighet av berg därbakom och över dem Kebnekaise i
det avlägsnaste blå.
Från Mikkaglaciären kan man vidare bestiga Mikkatjåkko
(1 752 m) och Matotjåkko (1 647 m), ehuru dessa berg
torde vara lättare åtkomliga från annat håll. Högsta delarna
av Matos sluttning mot glaciären äro täckta av väldiga
stenblock, som äro rätt obehagliga att balansera på. En
bestigning av Mikkatjå[k]ko kan utföras lätt nog, om lämplig
snö ligger i sänkan mot Mikkaglaciären. Mikkatjåkko kan
eljest utan svårighet bestigas direkt från Ruotesvagge
samt från den lilla dalen i V. Matotjåkko är förmodligen
lättast tillgänglig från Matovagge.
Övergången över Mikkaglaciärens ytterst sprickiga
nordöstra del till Matovagge är förut omtalad; den ligger på
omkr. 1 565 m. Mellan Sarektjåkko och Mikkatjåkko kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
