Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tältliv och utrustning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plocka bort otyget, innan förökning börjat. Sedan ägg
lagts i skjortan, är utrotning så gott som omöjlig utom
med kolsvavla i väl tillslutet bleckkärl. Kokning med vatten
hjälper knappast. (Angående benbeklädnaden se sid. 26).
Huvudbonaden bör helst utgöras av en mjuk filthatt
(se titelbilden) med brätten, som hålla ut myggfloret från
öron och näsa. Detta kan göras av billig tarlatan, och bör
vara så vitt, att det går omkring hattbrättet; övre kanten
bör vara försedd med dragsko, varigenom det kan tätt
tilldragas kring hattkullen; längden bör vara så stor, att floret
faller ned över axlar, bröst och rygg utan att öppet
mellanrum uppstår. Ett varaktigare men dyrare material är
brysseltyll. Färgen bör vara svart, blå eller grön men icke
vit, emedan vitt besvärar seendet. I brist på myggflor kan
man minska myggplågan genom en under hatten trädd,
kring bakhuvudet nedhängande näsduk. Även en tät
nedhängande linnemössa med utklipp för ögon, näsa och
mun hjälper rätt bra, och är under vissa förhållanden
(regn, snårig skog) måhända bättre än myggfloret, men
i de flesta fall sämre än detta. Man kan även genom
påstrykning av det aromatiska preparatet Kul (från
apoteket i Jokkmokk eller Gällivare) eller den billigare,
tjärluktande näveroljan (från apoteket i Södertälje m. fl.
orter) freda sig för myggornas angrepp under en halv
timme.
Till händernas skyddande mot köld böra vantar eller
skinnhandskar medföras. De senare skydda även mot
myggorna.
Skobeklädnaden är nästan den viktigaste och
svåraste delen av utrustningen. De ofta förekommande
vadningarna och marschen över blöt mark göra det
nödvändigt, att skodonen äro möjligast vattentäta. Den
oerhörda slitningen vid bergbestigningar och vandringar över
blockhav kräver starka skodon. Den som har kraftiga,
oömma fötter, kommer billigast ifrån detta dilemma genom
att skaffa sig ett eller två par rymliga lapska bandskor
med möjligast tjocka bottnar samt ett stycke 3 à 4 mm
tjockt läder att laga dem med. Skorna böra helst vara
sydda med sena; sådana kunna dock knappt erhållas
annat än från de inre delarna av Lappland, där man även
bäst får dem färdigberedda genom smörjning med en
blandning av tjära och sältran eller tjära och tjock
smörjolja såväl utvändigt som genom ihällning invändigt. I
nödfall kan man även nöja sig med trådsydda (helst
dubbelsydda) bandskor från skofabriker och med att smörja dem
själv. Efter smörjningen böra de torka en vecka. Bandskor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
