Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Adlercreutz (d. 1880)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om hvilka den förra intet har att säga; och då Första kammarens
majoritet den gången var mera konungsk än konungen och beskylde
hans rådgifvare för svaghet emot den nya riksdagen, svarade
Adlercreutz, att han dock icke hade den svagheten, att icke göra hvad
han ansåg rätt derför, att det kunde se ut som en svaghet.
Kartverken, järnvägstrafiken, järnvägsbyggandet, afvittringen i
Norrland, se der några af de ämnen, i hvilka Adlercreutz som
civilminister kämpat i riksdagen för regeringens förslag; som
justitiestatsminister har han stridt för lagbyrån, sparbankslagen, författningen
om lapparne, förbättringar i fångvården, häradstingens utsträckning,
lagfartslagstiftningens förnyelse m. m. I försvarsfrågan talade han
som regeringens främste man i april 1871, lifligt öfvertygad om
vigten af indelningsverkets bibehållande och om förkastligheten af att
sätta dess borttagande som vilkor för åtagande af ökad värnepligt.
När icke den urtima riksdagen 1871 gifvit annat resultat i
försvarsfrågan än den lagtima, ingåfvo Adlercreutz och statsrådets
öfrige ledamöter sina afskedsansökningar till konungen, som också
förhandlade med De Geer om hans återinträde på sin förra plats. Men
De Geer vägrade, och Adlercreutz fick stanna qvar. När denne i
slutet af mars 1874 för andra gången ingaf sin afskedsansökan, hade
han redan fått bita i »kompromissens» sura äpple; det var ingen
åtgärd af »kompromisspartiet» inom riksdagen, som föranledde hans
afgång. Den 8 april 1874 utnämndes excellensen Adlercreutz till
landshöfding i Malmöhus län och var dermed under några år skild
från riksdagen, till hvilken han först 1877 återkom, af Malmö stad
vald till dess representant i Andra kammaren.
Adlercreutz blef under de fyra senaste riksdagarne (1877-80)
mer och mer en af hufvudmännen - om sådana funnes - bland
Andra kammarens minoritet, åtminstoné i den mening, att han med
stor skärpa bemötte majoriteten, hvilken icke alltid kunde vara
känslolös för uttrycken af hans ogillande, t. ex. af sättet att tillsätta
utskotten, dessas sätt att bereda ärendena o. s. v. Med anledning
af 1877 års förslag till härorganisation »beklagade han djupt, att
ställningen blifvit en sådan, att regeringen funnit sig nödsakad frambära
ett så begränsadt förslag» - men yrkade dock bifall. Ännu längre
var man kommen 1880, och många ord föllo under vår senaste
försvarsdebatt, hvilka röjde den fosterländska harm, som glödde hos
Adlercreutz. Det blef dock ej, som många väntat, hans lott att åter
nödgas fatta statsskeppets styre i svårare tider, än då han lemnat
det; det blef honom i stället beskärdt att icke längre dela samtidens
strider. En lunginflammation gjorde plötsligt ända på hans
verksamma lif, och döden stäckte hans farhågor för Sveriges framtid.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
