Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf, prins af Vasa (d. 1877)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och baler, kanonsaluter och lusteldar, ingenting saknades hos »ett lyckligt
folk, från Pommerns vall till Finlands strand», när 1700-talet gick
till ända – det samma, hvars sol gick upp i Narva. Ända till England
sträckte sig festerna. »Svea prins» – så sjöngs der i Nordiska sällskapet
– »Du, född till en af jordens troner, o hvem fins bland Nordens
millioner, som ej för dig sitt hjertas suckar gjuter, hoppet njuter
dig insluter innerst inom sig. I sin gång din vagga svenska folket
gläder». o. s. v. Festerna ha efterlemnat en rik literatur. De flesta
talare och diktare ha skildrat Sveriges lycka under den vise konung,
som då förde spiran, och låtit en ännu härligare framtid hägra under
sonen. När hans tid är inne ser en skald i Göteborg ståndsförfattningen
vara slut, rika skördar täcka Sveas bygder, sanning, upplysning
och frid vara »födda af en fri medborgerlig dygd».
Prinsens vagga omgafs med all kunglig ståt. Gustaf Mauritz Armfelts
grefvinna var hans hofmästarinna, riksrådet och serafimerriddaren
Malte Ramel blef hans guvernör. Hans hofstat, då han nått fem års
ålder, utgjordes af guvernören, två kavaljerer (grefve Wrangel och
baron Lagerbjelke, kaptener vid Svea garde), två kammartjenare
(den ene var Nils Vilhelm Almlöfs fader) och en hofmästare. Hans
informator, som ej egde plats i hofstaten, var filosofen Biberg. Prinsens
utveckling stördes i början af en svag helsa, men baden vid Uddevalla
stärkte honom, och under föräldrarnes mer än årslånga vistelse
i Tyskland var kronprinsen hemma i Stockholm. Hans porträtt från
denna tid visar en vacker lockig gosse.
Den 13 mars 1809 arresterades prinsens fader på Stockholms slott
af Adlercreutz och hans adjutanter. Prinsen med mor och syskon befunno
sig då på Haga, der de omgåfvos af vakt och endast fingo mottaga
besök af dem, som dertill fått tillstånd af den nye regenten. Man
tänkte sig dock ännu i de rådande kretsarne endast en förändring af
den regerandes person, icke af dynastien, och hvarken Adlercreutz eller
hertig Karl trodde sig ha rubbat den lille kronprinsens ställning. Men
så kom vestra armén med Adlersparre. Ett tronföljareval, som kunde
draga Norge med sig, var Georg Adlersparres program, och han dref
det kraftigt igenom. Den 10 maj 1809 beslöt alltså riksdagen hela
gustavianska dynastiens uteslutande från den tronföljdsrätt, som den
genom Adolf Fredriks val 1743 erhållit. Att misstanken om Gustaf
IV Adolfs illegitima börd härvid påverkade beslutets enhällighet torde
nog vara sannolikt, men den starkaste driffjädern var dock Adlersparres
förhållande till prins Kristian August och dennes förmodade makt
öfver norrmännens hjertan.
»Hvad har jag gjort, mamma», var den lille prinsens rörande fråga,
då modern låtit honom veta, att ständerna beröfvat honom arfsrätten till
svenska tronen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
